Let´s Deal ligger ute med en bra grej i min smak nu igen – spana in den vettja…
Två sport-bhar för 199 pix. Done and done

♥ KLICKA HÄR ♥

Fick brev frÃ¥n pappsen idag…
Vet inte men det känns som att han vill säga oss nånting genom det där plötsliga användandet av dubbelnamn

Fru Román-Maxe.
Ha!
Vuxen till tusen.

Tänkte bara klicka in här och ge ifrån mig ett litet levnadstecken.
Jag är vey much alive men man kan väl säga att jag går på sparlåga. Valborgshelgen var väldigt lugn och jag fick snabbt inse att ligga still var det enda som fungerade för mig. Det bidde ingen Valborgseld för min del vilket var jättetråkigt. Lo hade sett mycket fram emot det och jag hade således sett fram emot att få se hennes ansiktsuttryck första gången hon fick se en så stor eld spraka, men men, Daniel fångade en del på bild så jag är lite foto-distans-happy

I förrgår vågade jag mig ut på en promenix på stan vilket, efter ungefär en timme, visade sig vara en dålig idé. Aj.
Igår kom pappa hit med sitt fina piano som vi ska få långtidslåna. Vi (läs: pappa) satte sig och jamma loss en bra stund innan vi gav oss ut i det underbara vädret. Jag trotsade både förkylning och ryggen för jag var bara tvungen att komma ut. Nog för att den fysiska hälsan är viktig men det är den mentala också. Sådeså!
Sol. Domkyrka. Rita. Fika. Luncha. Spatsera. Prata. Leka. Skratta.
Sen gick vi hem.
Ryggen – typ bra. Yay!
F̦rkylningen Рkatastrof. Inte-yay!

Jag lagade en jättegod ratatouille igår (premiär) som jag serverade ihop med halloumi och bulgur. Nums-elli-nums-elli-nums, som Lo sa! Jag hann inte ens ta den där obligatoriska bloggbilden för maten tog slut på en gång, haha.

Idag klippte jag Lo lite till och sen gick vi ner till biblan och lånade film och sen blev det lunch på stan med mormor. Mys!

Ikväll: följa med hem till bästa Joy och fnissa ikapp.
Imorgon: tattoo-time. Om jag vet vad jag ska göra för nåt? Inte den blekaste! Men förhoppningsvis får jag väl en snilleblixt nån gång sent inatt

Nu: bilder…Pappa bara rÃ¥kar vara KUNG pÃ¥ piano och gissa vem som svävade pÃ¥ moln här hemma om inte Plopp när morfar började lira hennes all-time-favourite ”Fur Elise”. 
Där kan vi snacka lycka!

Och ja, idag spelade jag och samma lilla Plopp ”Blinka lilla stjärna”. Tillsammans.
Och hon är tre.

Host host harkel…

STOLT!

Sitter och storgrÃ¥ter till Unicefs Humorgala – det är FÖRDJÄVLIGT att barn över hela världen tvingas till arbete varje dag under ständig oro eller tillochmed skräck för sitt eget liv.

Vill du titta bort?

Eller vill du vara med och förändra?

Vi kan inte vara ute i fält för att trösta, mätta eller vårda men vi kan göra en liten skillnad på distans genom att skänka en liten 100-lapp/månad.
Känn efter hur viktig en fika, två öl eller ett impuls-köp är för dig och jämför det sedan med att hjälpa ett barn få en plats i ett klassrum, mat på bordet eller skor på fötterna.

Alla vi som köper snask 1-7 dagar i veckan… hur vore det om vi lade dom pengarna pÃ¥ dom här barnen istället?
Vi är tjocka och feta – vÃ¥rt problem är att vi ÄTER FÖR MYCKET.
Ni är nu kring 1300-1500 unika besökare här hos mig varje dag.
Tänk va ballt om ni allihopa valde att gå med i Unicef för ynka 100:-/månad.
F̦rst̴r ni hur mycket pengar vi kunde ge Рvarje m̴nad?
You do the math ♥

Vi kan sitta och tänka pÃ¥ att kanske hjälpa, kanske göra nÃ¥nting. Ojja och undra över om ”tänk om min peng inte nÃ¥r fram?”… Under tiden sitter ett barn nÃ¥gonstans i världen och gömmer sig för en man som vill kidnappa henne, vÃ¥ldsföra sig pÃ¥ henne och sedan kasta henne i floden. Ett annat barn rensar fisk med sina tänder. Ett tredje barn grÃ¥ter sig till sömns utav svedda barfotafötter och saknad av sin mamma som hen inte träffat pÃ¥ ett Ã¥r.

Vi kan undra, fundera och tänka – ELLER sÃ¥ gör vi nÃ¥got. ♥

Kom igen nu gänget – VI KAN GÖRA SKILLNAD!
www.unicef.se
www.unicef.se

Jag höll ”bara” för 22 timmars jobb. Fick sjukskriva mig frÃ¥n tredje passet och frÃ¥n träningen med Elin och nu ligger jag hemma i soffan igen.
Förutom ryggont så har jag även börjat hosta och som om inte det vore nog så har jag mensvärk också. Första klassens skitdag.

Vilken tur då att Plopp också är hemma. Hon leker drake och laddar TVn med tusentals Pippi-filmer.

Tur i oturen kanske?

Vilken jävla (ursäkta min franska!) dag det var igår!
Den här ryggen va? Ja, den var ju ungefär lika kul som en tarmsköljning med småspik.
Aj, aj och aj.
Jag provade lite olika grejer i hemmamiljö och det som fungerade bäst var att bara ligga still i soffan. Trots detta så får jag för mig att det är en ypperlig idé att gå ut på en promenad för att få syresätta mig lite grann.
Bad idea!
Vi gick ner i samlad trupp och jag fick vila mig mot murar och fasader och väl framme hos glasögonaffären ställde jag mig och dog lite i ett hörn. Daniel följde mig en bit hem och sen sa jag att jag klarade mig själv. Det var ca 300 meter hem och jag ringde mamma för att få lite påpepp och mamma-sympati (den bästa sortens sympati, visst?).
Väl hemma la jag på luren och såg då att samtalet och då även 300-meterspromenaden hade tagit över 13 minuter.
SÃ¥ – aj, aj och aj!

Resten av gårdagen spenderades horisontalt i soffan med film, värmekuddar och värktabletter. Sov i små stötar, slötittade på TV på kvällen och sen lite sammanhängande nattsömn.
Idag mår jag bättre och har bestämt mig för att jobba.
Först väntar dubbelskift på ena jobbet och sen direkt iväg till nästa jobb (har hoppat in på hemtjänsten igen. yaay ).

Varför jag tänker jobba 30 timmar i streck med knasig rygg?
Ärligt talat?
För jag har inte råd att inte göra det.
SÃ¥!

Nu: frukost.
Sen: ta mig till jobbet.

Sweet.

Det som skulle vara sömn blev istället rygglåsning och det som skulle vara jobbdag blev en crashcourse i hur man på bästa sätt löser den här situationen.
Jag vaknade 04.28 av den där panikkänslan som bara kan framkallas utav en rygglåsning. Det tog nästan en timme för mig att ens komma upp ur sängen och sen ytterligare en timme som gick åt att kunna röra mig lite grann.
Nu har jag gått i små små cirklar i en och en halv timme och visst har det blivit bättre men det är långt ifrån bra.
Fick tipset att hänga ut ryggen en liten stund så det provar jag nu. Frågan är ju bara: hur sjutton ska jag komma upp från golvet sen?!

Jag älskar överraskningar!
Både tanken på att få dom, att faktiskt ta emot dom och så självklart att få vara den som ger en. Idag blev en sån dag. Överraskningsfredag.

Rosor och surpricemiddag till The Daniel och så en liten present på det.
Om han bidde glad?
Jaaa.
Om jag hade fnitterbubblor i magen innan han kom hem?
Jaaa.

Hembakad pizza med tomat, paprika, champinjoner. Mycket färsk timjan och basilika (läs: löjligt mycket) och pensla på lite Mango Balsamvinäger på kanterna och så skjuts in i ugnen.
Ping!!!
Klar.
Ha på lufttorkad skinka (Linessas skinka på Lidl är billig och har kanonbra värde för sin sort) och servera med ruccola och fetaost.
Nom!

Efter middagen pussade jag ner dotra i bingen och sen fortsatte jag med mitt bli-blond-projekt. Det där gula jag vaknade med i morse, det i förra inlägget, det… det… det var FÖR gult, haha. När jag gick in till min frisör hade jag till och med förberett ett litet försvarstal
Fick kanonbra tips Рtona ̦ver med en ruskigt askig toning.
Done and done.
Resultatet blev bra.
Mr. Frisör tippade på att jag nog kommer vara blond-blong till nästa blekning.
Dock tror jag att det får dröja en månad till nästa (minst!) för nu måste den här lilla kalufsen vila.

Nu: nörda runt lite på datorn innan jag kryper ner i famnen hos den där mannen som jag har turen att få älska och dessutom leva ihop med. Hurra!
Sen: mysa med man och sussa the säng.

Sweet.

Ja, det måste det bara vara för nu mina vänner är jag innerligt trött på min alternativa under progress-färg på kalufsen. Dessutom är själva formen, alltså the frisyr, inte heller något jag blir särskilt upphetsad av, haha.

SÃ¥!
Det blir en tripp förbi min frisör senare idag för att höra om han har några fräna idéer. Färgen kan jag ju inte göra så mycket av i nuläget men lite klipp-klipp eller wrrr-wrrr (trimmer) kanske kan vara aktuellt.

Hur ni några frisyr/färg-tips att dela med er av till en trött liten kyckling?
How do I work this thing? 

Gul.

Men alltsÃ¥… jag hÃ¥ller ju nästan pÃ¥ att fnissa pÃ¥ mig här hemma vid köksbordet!!
Hoppar in i min älskade FB-grupp i godan ro (och stickande blekning i kalufsen) och möts av detta:

”Robine har förändrat mitt och hundratals, säkert tusentals läsare liv. genom att öppna hela sig själv i sin kamp mot övervikten. Hon är ärlig, delar med sig av sin kunskap och inspirerar och peppar som mÃ¥nga inte gör!!! Hon har startat en fb grupp för oss som försöker gÃ¥ ner i vikt, för att vi ska kunna peppa och stötta varandra och finna gemenskap och förstÃ¥else. gruppen är ovärderlig för oss alla. tack vare Robine, har vi blivit som ens tor familj. Med Robines nyckelord :vänlighet, respekt, ödmjukhet och en massa massa PEPP! Har gjort detta möjligt. Vi alla följer hennes blogg och inspireras dagligen. Följer henne i blod, svett och tÃ¥rar. En mer äkta människa fÃ¥r man leta efter OCH vilka resultat: frÃ¥n 112kg till nuvarande ca75..och hennes resa fortsätter. Hon är en sann vikt/hälsoambassadör!Jag hoppas att denna nomineringen leder till en vinnande plats, förhoppningen att fler finner hennes blogg och inspireras att ta tag i sin hälsa och för att heja pÃ¥ henne till mÃ¥let!”

En en en.. nominering?
Iiii-hihihi!!!
Enda nomineringen jag fÃ¥tt hittills var i nionde klass efter att jag varit sjuk i vattkoppor i 1,5 mÃ¥nad och sedan tävlade som enda nominerad till ”Ã…rets Prickigkorv”, haha. (Behöver jag tydliggöra att jag vann?)

AlltsÃ¥… jag vet inte vad jag ska säga.
Det blir liksom sÃ¥ där stor-stort igen och jag känner mest ett ”näää men inte jaaag?-ande över det hela vilket jag försöker slänga över axeln. Det här med att tvivla pÃ¥ sig själv är ju nÃ¥got jag tycker att vi alla ska jobba bort fortare än kvickt men jisses vad det kan vara svÃ¥rt ibland. Jag är mest jätteglad och upp över öronen rörd över den här tjejens gest och alla andra i gruppen som nu hakat pÃ¥ trenden.
Hur sjutton kan ni vara SÅ läskiga och SÅ goa på samma gång, haha?

Alla ni där ute – jag ÄLSKAR er för att ni varit med och gjort Värsta Feta Bloggen till vad den är idag. Visst, det är jag som sitter bakom skrivbordet men utan läsare hade den inte varit nÃ¥got annat än en loggbok för mitt eget varande.

Om dom här nomineringarna leder till en faktisk plats sÃ¥ kommer det kännas som en sjuhelsikes revansch och som ett härligt erkännande av the blögg men det är inte det faktiska priset som är det viktiga – det mest betydelsefulla i det hela är att nÃ¥gon ens kommit pÃ¥ tanken att göra det här. Jag har satsat mycket mycket tid och framför allt känslor i den här bloggen och det känns underbart att kunna ha möjligheten att fÃ¥ lite ryggklapp för det ute i det (ännu lite mer) offentliga.
Jag är redan en vinnare (kliché kliché) så TACK! ♥