Kategoriarkiv: Tips

Här finnner ni mer eller mindre ingående inlägg med tips gällande träning, mat, kläder, viktnedgång etc.

BMI och en överviktig lillebror – uppdaterad

24

HIttade ett gammalt inlägg om BMI och mina tankar kring det.
Läs den så kanske du också kan omvärdera just det måttet…

 

15/2 – 2011
”Läste en himla bra artikel på aftonbladet.se idag.
Den handlade om BMI och hur fel det kan bli när man använder räknesättet hejvilt.
Spana in den här bilden t.ex. Överviktiga? Feta?! Nänänä…
Och när man kollar vilka som ligger bakom regelboken för BMI-mått så blir man ju mörkrädd.
Visste ni att ett normalt BMI låg på runt 27 förr men nu ligger på 25?
Kolla här varför det blivit så…

//…

1998 beslöt det amerikanska National Institutes of Health, NIH, att sänka gränsen för normalvikt i BMI-skalan från 27,8 för män och 27,3 för kvinnor till 25 rakt över.

I panelen som tog beslutet satt Xavier Pi-Sunyer, som tagit emot stora anslag från bland andra Weight Watchers, Roche och Knoll, som säljer bantningsmedlet Meridia.

Där ingick också Graham Colditz och Claude Bouchard som båda har starka finansiella band till Roche samt Shiriki Kumanyika, styrelsemedlem i Weight Watchers.

…//

 

Källa: aftonbladet.se

Förstår ni vad det innebär?
De där små rika djävlarna som står bakom några av världens största bantningspreparat har alltså varit med och påverkat hur BMI-skalan ska se ut och det är ju klart att ju fler personer  som får lära sig att dom är överviktiga (enligt nya skalan!!) destu fler potentiella kunder får dom. Snacka om att styrka sin egen kundmarknad på ett väldigt fult sätt!

Jag har alltid tyckt att BMI är ett rätt så flummig mått som jag inte riktigt förstått mig på men jag har ändå använt mig utav det, lite som en del i allt annat som har med resultatmätning att göra.
Men… sanning är den att BMI kan förstöra mer än den hjälper till.
Jag har räknat på mitt BMI sen jag var 15 bast och var noggrann in på sista decimal att jag skulle vara ”normalviktig”.
Inte sjutton var det någon som sa till mig då att metoden dessutom endast tillämpas människor över 20 år. Inte heller var det någon som då berättade att det är även inkluderar muskelmassa etc.

Värst av allt är hur vårdslöst begreppet BMI används, lyssna på det här t.ex…
I höstas gick min lillebror till sjuksyster på sin skola för en vanlig hälsokontroll.
Denna sjuksyster sa då till min bror att han var överviktig  och borde se över sina rörelse- och kostvanor.

Och det är här jag undrar om hon över huvudet taget hade tittat på grabben som är lång och har mycket muskelmassa för sin ålder?!
Sen undrar jag ännu mer om hon har den blekaste om vad BMI är och varför hon ens använder räknesättet då han bara var 14 år gammal!!

Lite senare samma dag gick en hungrig kille in genom hemmadörren…
Han som var van vid att äta ofta och mycket hade hoppat över lunchen och inte käkat mellanmål av rädsla för att bli tjock. Fy fan säger jag bara!!
Tack o lov så lyckades mamma väldigt snabbt förklara hur det hela ligger till med BMI och han fortsatte sen äta som hans aktiva tonårskropp behöver vilket är toppen m-men… Hur blir det med alla barn som inte får veta hur det ligger till och som lyssnar på bajssköterskan och börjar svälta sig?
Man kan för sjutton inte säga till ett kid i sin allra känsligaste ålder att denna börjar bli tjock! Det kan få förödande konsekvenser som är bra mycket värre än att bli något överviktig.

Här kommer några bilder från i somras (2010) när Daniel visade Hamle några nya övningar.

Överviktig much? I don´t think so! Grrr….

Slutsats: stirra dig inte blind på ditt BMI.
Låt ditt välmående och dina mått avgöra hur normalviktig, mullig, tjock eller fet du är.
From nu ska jag sluta lägga in BMI i mina månadsrapporter. När jag nått mitt mål kommer jag räkna ut hur mycket BMI jag förlorat men fram tills dess ska jag inte lyssna på dom siffrorna.
Basta!”

Note: Lillebror är nästan två år äldre nu och ännu mer vältränad…eller mer överviktig enligt skolsyter? Hmpf!

Mina hjälpmedel

5

Postar ett gammalt inlägg för kanske kan det vara till hjälp?
Skrivet vintern 10/11

För att lyckas hålla mig på banan i min viktnedgång använder jag mig utan lite olika tjänster och finesser. För att veta att jag inte stoppar i mig för mycket mat varje dag så väger jag allt jag äter på en matvåg, detta registrerar jag sen på viktklubb.se som ger mig en överskådlig bild av hur mitt intag sett ut under en dag.
På viktklubb.se knappar man in sina viktuppgifter samt rörelsevanor och utefter dessa uppgifter samt det viktmål man sätter upp får man en kalorigräns att hålla sig inom. Min gräns just nu ligger på 1300 kcal.

Jag ser också till att skaffa mig så mycket kunskap jag kan om det liv jag vill leva och hur jag ska göra för att nå mina mål. Väldigt mycket av detta handlar om hur jag ska lägga om kosten och i vilken ordning jag ska äta de tre olika nyttoämnena kolhydrater, fett och protein.
De dagar jag tränar ser jag till att alltid äta minst hälften av de förbrukade kalorierna och dem stoppar jag i mig genom att äta mer protein, t.ex. en proteindrink och lite snabba kolhydrater.
Protein behövs för musklernas återuppbyggnad och de snabba kolhydraterna ger kroppen extra energi för att kunna bearbeta proteinet snabbare så det kommer till musklerna så fort som möjligt.
Jag ser till att äta så mycket bra fetter som möjligt t.ex. avokado, lax, tonfisk, olivolja etc.

Se till att du aldrig glömmer bort vilken väg du vill gå.
För att aldrig glömma ser jag till att aldrig missa Biggest Loser som visas mån-tors kl 19:00 på kanal 5. Jag ser till att titta på alla tränings- och kostprogram jag kan och jag prenumererar på iForm – allt detta bara för att minnas vart jag vill. Det har verkligen varit behjälpligt och nu går allt på rutin.

En annan viktig komponent är det jag skrivit om så många gånger förut – ha ett bra supportteam runtomkring dig! Den här resan är så mycket lättare att ta om du har vänner och familj runt dig som vill hjälpa dig.

Om du var en bil och din tank bara behövde och bara rymde 50 liter, varför ska du då tanka i 75 liter?
Då måste den överflödiga bensinen lagras någon annanstans – i hjulen, karossen och sätena.
I människans fall omvandlas överskottet av energi till fett som lagras i fettdepåer på ex mage, rumpa, ansikte och lår.

Detta var bara några av de saker jag använt mig av och som jag aldrig velat vara utan. Kanske fungerar det för dig med? Kanske inte. Vi är alla olika och det finns inte en enda lösning för oss alla. Men en sak vi som vill gå ner i vikt har gemensamt är att alltid se till att vi gör av med mer energi än vi stoppar i oss.

Så… mina tips:

  • Köp en matvåg och väg allt du äter – utan undantag. Registrera detta på exempelvis viktklubb.se.
  • Gör av med mer energi än du stoppar i dig.
  • Kunskap är makt. Knowledge is key. Skaffa dig kunskap om allt som rör ditt mål.
  • Ha ett fungerande stöd runtomkring dig.
  • Se till att du aldrig glömmer vart du vill. Sätt upp bilder på bra mat, på din inspirationskälla etc.
  • Hitta ett mantra som fungerar. När jag tränar använder jag mig utav ”I dare you to quit!”, det får mig att orka fortsätta. När jag går i affären och vill stoppa ner onödiga onyttigheter i korgen tänker jag ”Va stolt du kommer vara om 15 sekunder när du inte stoppat den där chipspåsen i korgen!”

Hur ska du göra för att nå dina mål?

Ska vi hjälpas åt?

302

Facebook-gruppen är ett riktigt guldställe och det är knappt tyst en minut där inne.
Peppet flödar och människor går ihop sig i små plankan-uppmaningar, förslag om träffar och massor utav stöd.
I skrivande stund är vi 122 personer där inne med 15 som står ”på kö” (Om du sökt in och inte fått plats så har din kommentar på bloggen uteblivit. Kan det vara du? :) ) men vi har självklart plats för fler. The more the merrier!

De flesta av er som skriver till mig har en viktnedgångsresa ni står inför eller är mitt i och den vägen kan stundom kännas väldigt ensam.
Några av er kanske har ett kanonbra stödsystem och några av er där ute kanske inte får något stöd alls från vänner och familj?
Då är det väl jättebra om vi har en liten hemlig grupp där vi kan stötta och peppa varandra? :D

Så här kommer det gå till:

  1. Först av allt - tonen ska vara god i gruppen och inga nedlåtande kommentarer är tillåtna. Jag kan inte skriva det för många gånger – den här gruppen är skapad för att vi ska hitta andra människor att luta oss mot och stöttas av.
    Nyckelord: vänlighet, respekt, ödmjukhet och en massa massa pepp!
    Är du den människan?
    Då kan du gå vidare till nästa steg ;)
  2. Gå in i Facebook-gruppen och ansökan om att få läggas till. Jag kommer godkänna denna efter att jag sett ditt namn i kommentarsfältet här under.
  3. För att bli godkänd vill jag att ni skriver ert namn i en kommentar i detta inlägg.
    Varför?
    För att gruppen inte ska fyllas med människor som inte vet vad den är till för.
    Den ska vara en plats där man vågar blotta svårigheter och lysa med sina framgångar och det gör nog lättast om man vet att man är där ihop med likasinnade.
  4. Skriv ett inlägg på väggen (givetvis inget tvång :) ). Det skulle vara roligt att veta dina mål, rädslor, svårigheter och framgångar.

 

Klicka på bilden för att komma till Dont Quit – Värsta Feta Löftet och ansök om att få vara med.
Kom igen, det här kan vara starten på något riktigt, riktigt bra! :)

KRAM!

Bland bröd och flingor

15

Eftersom det här inlägget var så uppskattat när jag la upp det på gamla bloggen tänkte jag att jag kör en fräck re-cycle och postar den igen. Nyttig kunskap kan (nästan) aldrig upprepas för många gånger, inte för öron som vill ta till sig av den iallafall.
Vad jag vill ta upp igen är den luriga fällan bland bröd och flingor.

Förr läste jag aldrig bakpå livsmedlen. Nu gör jag det alltid så fort jag ska köpa något jag inte haft hemma förut. Jag vrider och vänder och jämför tills jag hittar det som tilltalar mig mest.

Så… vad är det man ska leta efter?
På den frågan finns massor av olika svar beroende på vilket livsmedel du tittar på och vilket mål just du har. Men en tumregel för bröd och flingor – nästan oavsett vilket mål du än har är att alltid hålla koll på sockerhalten.
Idag går det så många reklamfilmer om olika livsmedel som sägs vara kanonbra för dig när dem egentligen inte är det. Ta Lingongrova eller Kelloggs Special K som båda två marknadsförs som bra, sunda livsmedel – WRONG… De är båda fulla med socker och inte alls så bra för dig som du kanske tror! Lingongrovan har nästan 10 gram socker per 100g tex vilket är långt över det rekommenderade för bröd och Kelloggs Special K innehåller nästan 18 g socker/100g. Det är alltså nästan en femtedel!!

Om du vill hålla koll på ditt sockerintag kolla bakpå ditt livsmedel och läs näringsinnehållet.
För bröd, flingor, musli etc kan du gå efter följande regel:
Sockerarterna ska gärna ligga på 5g eller mindre.
Kostfiber får gärna ligga på 5g eller mer.

Säg att du hittar ett bröd som har 7g sockerarter/100g – var inte för snabb med att lägga det åt sidan då för det är nu ska du titta längre ner i listan på kostfiber. Överstiger dessa sockerarterna med minst 1g så jämnar det ut sig kan man säga. (Men.. helst ska socker arten vara under 5g och kostfibren över.)

Om lightprodukter

5

Vi lever i en djungel av does and don´ts när det kommer till viktminskningsmetoder.
Var och varannan vecka poppar det upp en ny diet som lovordas för att inom obestämd framtid sågas som onödig och överreklamerad.
När du väljer vilken diet du vill följa måste du först se till dem mål du har.

Muskelbygge, rensning av slaggprodukter, sunt leverne eller viktminskning?
För dig som är ute efter att gå ner i vikt finns det egentligen bara en sak att tänka på  – att äta mindre än du gör av med. (Bränna mer bensin än bilen behöver – om ni minns?)

  • Ät det du brukar men ta mindre portioner.
  • Räkna ut hur många kalorier du får i dig varje dag och hur mycket du gör av med, se sen till att hålla dig på ett underskott.
  • Ät det du brukar men byt ut några av livsmedlen till lightversionen istället för den vanliga.

Lightprodukter är omdebatterade och är enligt vissa människor dåliga med sina alternativa ingredienser, sina sötnings- och förtjockningsmedel.
Nej! – de ämnen vi får i oss i lightprodukter är inte optimala och kan i väldigt stora mängder vara direkt farliga (märk väl att man talar om stora mängder som är omöjliga för en människa att få i sig på en dag).

Skulle jag rekommendera lightprodukter för alla? Nej.

Varför en lightprodukt är att föredra för dig som vill gå ner i vikt är helt enkelt för att lightprodukten innehåller färre kalorier än vad ursprungsprodukten gör. Detta betyder dock inte att produkten är mer hälsosam eller nyttig.
Du ska inte tro att en produkt är bra bara för att det står light på den.
Att det står ”light” är en indikation på att den innehåller mindre fett eller mindre socker än ursprungsprodukten – detta betyder dock inte att det är lite fett, eller lite socker i förhållande till en annan vara. Kom ihåg att läsa näringsdeklarationen!

Låt oss säga att du ska köpa snacks till fredagsmyset.
Du tar lightchips som innehåller nästan 50% mindre fett än vanliga chips men du vinner bara ca 100 kCal.
Skulle du välja att poppa popcorn istället (inte micropop) vinner du närmare 200 kCal/100 g och kommer antagligen äta mindre än 100g eftersom volymen är så pass mycket större.
Lightgodis med mindre socker i sig är bättre än vanligt godis – men inte bättre än en fruktsallad.
Lightchips med mindre fett är bättre än vanliga chips – men inte bättre än poppade popcorn.

Förstår ni hur jag menar?

Jag använder mig utav lightprodukter för mitt mål är att gå ner i vikt – när jag sedan ligger på en vikt där vill stanna kommer jag sluta med lightprodukterna och välja ursprungsvaran.
Varför?
Jo, för jag vill inte öka min portionsstorlek bara för att jag ska öka mina kalorier och byter jag ut light mot vanligt så går jag plus. Finemang!

För dig som är nyfiken på exakt vad det är du får i dig när du äter köpemat – läs ”Den hemliga kocken” och ”Äkta vara” av Mats-Eric Nilsson. Där får ni bland annat veta att er salladsdressing innehåller samma färgningsämne som er solkräm och att er färskpressade morgonjuice egentligen är nära ett år gammal.


Hoppas att detta varit till hjälp för er?
Har ni fler frågor så får ni gärna ställa dom till mig så ska jag försöka svara så gott jag kan – det ger mig dessutom anledning att skaffa mer kunskap som jag inte redan besitter så man kan säga att ni bara hjälper mig genom att vara frågvisa.
Våga fråga!

Tack för det!

Over and out.

 

DU vs MATEN

23

När det kommer till relationen Mat & Människa-som-vill-gå-ner-i-vikt får man ofta höra att denne/denna är rädd för utgången av olika matsituationer.
Ni kan scenariot: kalas, bord fullt av smaskigheter, du och ett löfte om att inte äta, du och ett löfte som snart bryts.
Du tänker att det okej att bara äta lite grann.
Du äter och får dåligt samvete.
Du äter lite till.
Får ännu mer dåligt samvete.
Nu känns det som att det ändå är kört så du äter lite till.

Jag kan beteendet.
Jag är expert på det.

Jag var också rädd inför festtillställningar för det kändes mer som att maten hade kontroll över mig och inte jag över den. Maten var mitt monster.
Monstret kommer fram vid fler olika tillfällen…

Du ska gå på kalas i helgen och är rädd för att överäta.
Du ska på kryssning och är rädd för den stora frukostbuffén.
Du ska på bio med polarna och är rädd för godisdisken.

Men snälla, var inte rädd!

Det finns två lösningar på din rädsla.

1: Bestäm dig i förväg för att du får äta vad du vill.
Det handlar egentligen om att ta kontroll över situationen och har du redan innan bestämt dig för att äta sånt du annars inte äter så är risken mycket mindre att du hamnar i den onda spiralen med det dåliga samvetet.

2: Bestäm dig för att ta tillbaka kontrollen!
Bestäm dig för att det är DU som kontrollerar maten och inte tvärtom.
Visualisera detta Matmonster framför dig och kasta honom över bord, dränk honom i bröllopsbålet eller poppa ihjäl honom bakom godisdisken.
Du är starkare än vad du vet om idag.
Du har det inom dig – du måste bara våga tro på det.

För vem är egentligen starkast?
Du eller en påse chips?

Om vikten av stöd och 15-sekundersregeln

14

Det är väldigt få människor som tycker att det är lätt att gå ner i vikt.
För de flesta av oss är det en riktig pina oavsett om man kämpar med att gå ner fem kilo eller 50 kilo men en sak som är bra att ha, oavsett vilket som är ens mål, är ett bra stöd från människorna runtomkring sig.
När man bestämmer sig för att gå ner i vikt gör man ett beslut om att ändra ens levnadsvanor och den resan kan kännas hemskt ensam ibland. Känslan av att ingen förstår, den är hemsk. Och det är inte många som inte har ett matmissbruk som verkligen förstår hur svårt det är att ge upp maten. De resonerar som så att ”det är väl bara att äta mindre”. Punkt!
Men nej… så enkelt är det inte.
Mat är något väldigt laddat för de flesta som lagt på sig en kraftig övervikt.
Maten har blivit en del av ens liv och det är den som sen ska tas bort från en…

Det kan också vara så att det känns pinsamt att säga till sina vänner att man bantar.
Eller så kan man vara rädd för att säga ”nu ska jag gå ner i vikt” för att man sagt det så många gånger förut och aldrig lyckats.
Vad rädslan än handlar om så är det ändå bra att berätta för dem man har runtomkring sig.
Inte minst för att de kan hjälpa dig genom att inte köpa hem snask och bullar när du kommer på besök men också för din egen del – för att fejsa våra rädslor och gå emot dem är i allra högsta grad nyttigt.
Och om det är någon som inte vill hjälpa dig (för de ”vännerna” finns faktiskt) så får du kanske göra ett aktivt val att inte umgås med den personen tills du känner dig säker i din relation till mat och sötsaker.

Låt dem du har i din närmaste krets veta vart du är på väg och hur dom kan hjälpa dig – du behöver inte göra det här ensam.
Be din sambo/bästa vän vara ditt ”nej” och din självdisciplin när ni handlar – låt henne/honom stoppa dig när du vill stoppa ner onyttigheter i kundkorgen och lyssna när han/hon gör det.
Påminn dig själv om att du vill det här.
Om du inte har en sambo som kan hjälpa dig be en kompis om hjälp.
Upprätta en slags hjälpjour där du i en suktande situation kan ringa din vän och säga ”Hej, nu står jag här vid glassen. Jag vill inte köpa den för jag vill…” och så rabblar du upp dina mål. T.ex.”…för jag vill kunna ha den där lilla svarta på nyårsafton” eller ”…för jag vill våga visa mig i bikini nästa sommar.” Eller vad du nu har för mål.
Ibland kan det hjälpa att bara få säga högt - Jag vill inte det här!

Innan jag var stark nog att styra över mig själv var Daniel den som såg till att jag skötte mig.
Han var mitt ”nej” och han var min självdisciplin.
Men när jag väl kunde styra själv fanns det speciellt en sak som hjälpte mig supermycket.
Något jag tänkte, eller sa högt för mig själv när jag var och handlade…

”Om jag inte stoppar ner den där chipspåsen i min korg så kommer jag vara jättestolt över mig själv om 15 sekunder.”

Det funkade, varje gång.
Och jag fick känna mig stolt över mig själv, varje gång.
Varför min 15-sekunderregel var så effektiv var för att jag genom upprepning skapade ett mönster som gång på gång gav mig möjlighet att vara stolt och känna mig stark.
Självklart fanns det stunder när jag inte alls ville ta till min 15-sekundersregel.
Självklart ville jag ibland bara strunta i allt och välja den lätta vägen men… jag kan inte minnas att jag någonsin gjorde det. Gav upp alltså.
Nej, jag var så hooked på känslan av ”fy bubblan va bra jag är” och jag älskade att få klappa mig själv på axeln så tillslut var det nästan så att jag ville ställas inför frestelser bara för att kunna bygga vidare på mitt nya över-jag.

Nästa gång du står inför en frestelse, prova att ta till min 15-sekundersregel.
Det kan vara hemma i köket, på fest eller nere i affären.
1. Du får en impuls: Jag vill äta.
2. Stanna upp. Dra i nödbromsen.
3. Tänk ”om jag inte tar den där… kommer jag vara så stolt om 15 sekunder.”
4. Gå bort från hyllan/lägg ifrån dig frestelsen.
5. Ge dig själv en stor fet klapp på axeln – fy fän va du är bra!! :D
Kom ihåg: du måste vilja vilja göra det här och du måste tro på dig själv.
Med risk att låta flummig och dan men så är det – du måste vilja det här så mycket att du får lov att plocka fram de bästa och de starkaste sidorna i dig för att nå fram till en dag där du högt kan säga: Fy fan va jag är bra! :D


Upgrade me!

Svara

YouTube Preview Image

Bästa pepplåten just nu.
Älskar beatet. Älskar rösten. Älskar videon!
Gruppkoreografin = kärlek.

Beyonce är i mina ögon ruskigt snygg i kroppen och utgör just nu den största delen motivationsbilder i min pepp-mapp. Riktigt, riktigt fin…

Baby let me upgrade you…
Ja, ja, ja. Det är det jag ger mig själv just nu. En uppgradering från Robine 1.0 till Robine 2.0. BooYaa!!! :D

Från fit till fet?

10

 

Tips: Spana in den här killen Drew Manning, en personlig tränare som tagit sitt arbete några steg längre än sina kollegor. Denna man kände att han aldrig till fullo kommer kunna förstå sina överviktiga klienter och bestämde sig för att i alla fall komma något närmare den förståelsen genom att under en sexmånadersperiod leva som överviktig.
Jag ÄLSKAR att han tagit det här steget för det är, precis som han säger, svårt för någon som alltid varit smal/vältränad att förstå exakt hur komplicerat det kan vara och kännas att vara kraftigt överviktig.

Spana in hans hemsida här!

Hej Hanna!

18

Jag fick några frågor av en läsare som heter Hanna och jag tänkte att jag skulle köra ett öppet svar på dessa eftersom det är frågor som är återkommande.
Hoppas att du, Hanna, kan ta hjälp av det och att några fler av er kan få några tips på köpet. :)

Jag kommer korta ner frågorna lite för att det ska bli mer sammanhängande.

Vad kör du för diet? Äter du vanlig?
Svar: Vad och hur jag har ätit under min viktresa har varit väldigt varierande så därför tar jag det hela från början.

Först ut var två veckor på pulverdiet.
Varför? Jo, för att:
1. Ge mig en chans att omvärdera mat som vid tillfället var ”min bästa vän”. Jag var tvungen att klippa bandet!
2. Ge mig själv en kick-start och få se några härliga minus på vågen.
3. Lära mig att äta med jämna mellanrum, sex ggr/dag!

Vecka ett körde jag stenhårt – bara pulver. Andra veckan bytte jag ut ett huvudmål om dagen och från vecka tre och framåt så använde jag mig utav pulvret som mellanmål eftersom det var så lätt att bära med sig och hjälpte det mig att komma ihåg att äta.
Tips: Ställ en klocka på ringning så du kommer ihåg. Mat- och sovklocka? Jomenvisst!

Därefter blev jag medlem på viktklubb.se där jag fick en bra överblick över mina kostvanor och där lärde jag mig exakt vad det här med kalorier innebär. Där kan du (ganska) enkelt registrera hur mycket du stoppar i dig och hur mycket du gör av med.
Det var här jag kom på metaforen ”Varför tanka en bil med 70 liter bensin när tanken bara kan ta emot 50?”.
Bensinen måste ju då försvinna in i kaross, däck och ratt och det mina vänner är ingen bra idé! ;)

Första halvåret gick jag ner 25 kilo och jag åt allt. Förbud fungerar inte för mig då det triggar mina trotsbeteenden.
Att jag dessutom fick registrera godis, glass, bacon etc. fick mig dessutom att inse hur inte-värt det var att stoppa i sig. Den lilla volymen (och det dåliga näringsinnehållet!!) var värt på tok för många kalorier och därför valde jag successivt bort det och la på mer och mer grönsaker och bra proteinkällor. Vid det här laget hade jag börjat köra med proteinshakes efter träning istället för måltidsersättare då de har bättre näringssammansättning för mina mål.
Jag körde enligt viktklubb.se:s idé ”Ät allt men inte alltid!” fram till april i år då jag fick ett specialutformat kostschema av Lina Lindberg Kuijl och gick då över på en mycket hårdare diet vilken jag har kört till och från fram till igår då jag bestämde mig för att hoppa på viktklubb.se igen. Detta för att jag, i nuläget, kräver mer energi för att orka med vardagslivet med valpar och treåring.

———————————————————————————————————————————-

Hur mycket tränar du?
Svar: Jag tar även detta från början.
I samband med pulverdieten gick jag bara dagliga ordentliga promenader.
Med ordentliga menar jag svettiga, flåsiga, jobbiga promenader. Fettet kommer inte rinna av dig om du bara är ute och strosar!
När jag sen började äta mat igen så tränade jag ca tre-fyra dagar i veckan och då körde jag främst Easyline, Afrodans, Spinning, vattengympa, timmar på crosstrainern och pyttelite styrketräning. Jag såg även till att gå eller cykla vart jag än skulle.
Träningen var alltså främst konditionsbaserad.
Allt eftersom vikten rann av mig märkte jag att jag var tvungen att ta i mer och mer för att hålla pulsen uppe på samma sätt som förut, vilket märktes främst på Spinningklasserna. Att cykla med 100 kg på kroppen kräver ytterst lite ansträngning för att bli genomsvettig men på bara 15 kilo minus så får man ta i bra mycket mer.
Tips: Oavsett konditionsnivå eller kroppsstorlek – vill du nå en förändring måste du se till att ta i. Du kan inte fjösa dig igenom ett träningspass och förvänta dig resultat. Den timmen blir egentligen bara bortkastad tid och ger dig inte mer än en skjuts för dina vardagliga mönster.

Vart var vi nu… Just det!
Hösten samma år, alltså ca 8 månader in i min resa började tränade jag ca fem dagar i veckan och jag tog upp styrketräningen för att jag ville forma min kropp.
Jag kan säga er att jag hatade det.
Jag absolut hatade det!
Jag gäspade mig genom varje repetition och jag avskydde varje set för att inte tala om hur obekväm jag kände mig bland alla fria vikter och muskelknuttesnubbar! Men, jag tog mig igenom det!
Sakta men säkert började jag känna mig mer säker och jag hade övat in en bättre teknik.
Jag började få kontakt med mina muskler och jag lärde mig att tänka med rätt muskel för rätt övning.

Efter ett tag körde jag nästan uteslutande styrketräning, med undantag för Afrodans och powerwalks, och det var här min förbränning kickade igång rejält. Med det sagt inte menat att vikten förändrades snabbare men omfördelningen av muskel- och fettprocent fick sig en rejäl skjuts. Jag blev fastare i kroppen och helt plötsligt en dag hade mitt gäddhäng försvunnit!??
När sjutton hände det?!
Och sen, några veckor senare… Vart tog mina höfter vägen?!
Nä, jag säger då det – styrketräning is the shit och du som tjej ska inte vara rädd för att ta för dig och du ska inte vara rädd för att ta i!

Idag älskar jag styrketräningen och vill inte leva utan den.
Självklart kan seten kännas sjukt långa och stundom tråkiga men jag har lärt mig att omvärdera situationen och istället tänka att jag ska ta tillvara på varje liten repetition för mina framtida resultat ligger i dom val jag gör i nuet.

Så, snabbversionen:
Period 1, 0-6 månader: Tränade tre-fyra dagar i veckan. Främst kondition. Gick eller cyklade överallt.
Period 2, 7-10 månader. Tränade ytterst lite. Tog en paus i viktnedgången för att huvudet skulle få chans att hänga med i den kroppsliga förändringen.
Period 3, 11-22 månader: Tränar fem-sju dagar i veckan. Främst styrketräning grundat på ett femsplit-schema. Tar tillvara på varje träningspass oavsett om det är styrka eller kondition som gäller. Powerwalks nästan varje dag. Tar varje chans till vardagsmotion.

Under den här tiden har jag också sett till att skaffa min kunskap om vad det är jag gör och ännu viktigare varför jag gör dom kost- och motionsval jag gör. Genom detta fick allt en större mening och ett större syfte!

———————————————————————————————————————————–

Jag kör 3 mål om dagen, vanlig mat (inga dieter här inte… de har bara gett mig problem förr). Jag och sambon tränar på gym, och försöker få till lite vardagsmotion som PW.
Reflektion: Bar att du tar dina gamla försök på allvar och inte försöker hoppa på samma häst igen. Tummen upp för det! :)
Vad jag vill råda dig till är att öka antalet mål/dag.
Börja med att öka upp till åtminstone fyra mål men helst fem mål om dagen. Detta för att du ska hålla ett jämnt blodsocker under dagen och inte drabbas av kvällshunger etc. Genom att äta fler gånger per dag tränar du dessutom upp din ämnesomsättning vilket kommer hjälpa dig i din viktnedgång på lång sikt!
Så, tre huvudmål och 1-2 mellanmål.
Mellanmål kan vara ett av följande alternativ: ett äpple, en apelsin, 6-10 nötter (ej saltade jordnötter), proteinshake etc. Se till att det är något som har långsamma eller relativt långsamma kolhydrater och gärna högt i protein så håller du dig mätt längre.

———————————————————————————————————————————

Vi har nu satt ett mål, 1 månad utan socker, så som godis osv…
Reflektion: Om du är envis som en åsna och känner att förbud stärker dig så kör på. Men… om du känner den där trotsungen inom dig så bryt. Inte första veckan/två veckorna men sen. Det farliga, förutsatt att man har den där trotsungen inom sig, är att det kan gå överstyr när man väl får äta godis igen eller att allt känns för tråkigt. Tråkigt och svårt och skitbajspisstufft kommer det vara vara ändå både så det räcker och blir över ;) Känn dig inte misslyckad då utan klappa dig på axeln för att du gjort ett, för framtiden, smart väl!

——————————————————————————————————————————–

I går hade jag min första vägning och de visade ca 0,7 minus… Känns segt.. Kan jag göra något mer?
Hjälper det o minska mer på portionerna och tillsätta mer sallad?
Svar: En bra tumregel är att alltid fylla halva tallriken med bra grönsaker och gärna mer avancerade än gurka och isbergssallad vilka nästan bara är vatten. Kika på broccoli, vitkål, morötter, linser etc.
Det är svårt att svara på om du ska minska dina portioner eftersom jag inte vet hur de ser ut idag. En av bovarna i att viktminskningen går långsamt kan vara att man äter för lite. Om du vill kan jag kika lite på dina matvanor och komma med tips och pekpinnar. Fråga dig själv om du är motiverad nog till att ta dig tid för vägning av mat och likande så kan jag nog hjälpa dig lite. Men bara om du verkligen är redo :)
Dessutom är 0,7 kg en kanonsiffra!
Jag vet att det kan vara svårt men försök att se varje minus som en siffra som tar dig åt rätt håll.
”Många bäckar små” är kanske inte jättekul att höra jämfört med att droppa 1-2 kg/vecka men kontentan är lik förbannat att du går ner i vikt! Tänk på det! :)

Hoppas att mina svar kommer vara till hjälp för dig och sist men inte minst vill jag skicka ett svungande, hejdundrande GRATTIS och HEJA HEJA HEJA dig som valt att banka dig in på den här tuffa, svåra stundom olidliga vägen men som i slutändan leder fram till något som är helt jävla (ursäkta min franska!) fantastiskt!
Jag kommer aldrig sticka under stol med att en viktresa är jobbig. Det är lite som att säga till nån som ska föda barn att det inte gör ont. Say what?!
Jo, det gör ont.
Ja, du kommer vilja ge upp.
Men Hanna – det kommer du inte göra!
Du har tagit ett enormt kliv nu och börjat din resa med att ge dig själv ett minus 0,7 – BOOJAAA för dig!!
Väntar med spänning på nästa veckas resultat!

Stor kram och TACK för att du tittade in hos mig! :D