Har suttit och läst igenom min blogg nu ett tag och trillade över det här inlägget som är ett av mina mest lästa inlägg. Jag tycker själv väldigt mycket om det för det visar mig verkligen svart på vitt vad som händer när jag bara sitter still och väntar på att mirakel ska ske. Tack mitt dåtidsjag för att jag tog tag i det och tack mitt idagjag som inte ger upp trots att det känns motigt ibland!

———————————————————-

Åh vad jag önskar att man kunde hitta ”Motivation på burk” bland andra livsmedel i matbutiken.
Skulle inte det vara en väldigt bra affärsidé va?
Små konserver fulla med motivation. ”Ta tre betala för två”.
Men NEJ! Det finns inte.
Jag får minst ett mail/kommentar i veckan från läsare som berättar sin historia och det finns två nyckelrader som binder samman dem alla…

”Jag fattar inte hur jag kunde låta det gå så långt”

”Nu väntar jag bara på att motivationen ska komma, sen ska jag…”

…och det skär i mitt bröst varje gång som jag får säga att den där motivationen du så gärna vill ha - den kommer inte komma av sig själv. Inte för många i alla fall.

Vad som glöms bort medan man väntar på att Motivationen ska komma är att vikten inte står still. Nejnej, medan du väntar kommer vikten med största sannolikhet sträva högre och högre upp. Och DET är sanning.
När sedan Motivationen kommer av sig själv, eller när du sett till att skaffa dig den så kommer din startvikt inte vara X utan ha gått upp och blivit ett XY.

Jag minns när jag plötsligt en dag vägde 80 kilo.
Jag var 18 bast då och med tårar rullandes ner för kinderna tänkte jag:

”Hur kunde jag låta det gå så långt?”

Sen satte jag mig och väntade på Motivationen.
Följande två år gick jag upp till 86 kilo.
Under hösten 2004, 20 år gammal, började jag jobba ihop med en kille som var träningsfreak och som mer än gärna gav mig tips och han ringde mig varje morgon och väckte mig så jag kom ut på morgonpromenader. Den hösten gick jag ner till 77 kilo. Det tog två år för Slumpen och Motivationen att hitta mig.
Två år och sex kilo!

Sen började jag på folkhögskola.
När första terminen var slut, maj 2005, kom jag hem och ställde mig på vågen.
Den visade 90 kilo.
Jag hade gått upp 13 kilo på fem månader och jag tänkte:

”Hur kunde jag låta det gå så långt?”

Sen satte jag mig och väntade på Motivationen.
Igen.
Följande 2 år gick jag upp 15 kilo.
Vintern 2007 vägde jag 105 kilo och jag frågade mig igen…

”Hur kunde jag låta det gå så långt?”

För varje gång jag frågat mig själv detta har jag känt mig mer och mer ledsen och mer och mer uppgiven. Målet hamnade bara längre och längre bort…

Vad jag vill med den här texten är att få dig att förstå att medan du väntar på Motivationen kan den sväva längre och längre bort från dig och ju högre upp vikten klättrar ju svårare känns det sedan att ta itu med den.
Hade jag inte väntat på Motivationen i min 80-kiloskropp så hade jag bara haft en resa på 13 kilo.
Till slut hade jag en viktnedgång på 45 kilo framför mig när jag äntligen skaffat mig den där Motivationen.

Jag tänkte på den aktivt.
Jag gjorde listor på allt som kunde tänkas motivera mig att starta min resa.
Jag skaffade mig verktygen jag behövde och jag skaffade mig stödet från min omgivning.

Du kan gå ner i vikt.
JO, DU KAN VISST!
Du måste bara tro på det.
Du måste bestämma dig för att tro på det och JA, du måste kämpa jävel i början.

Du som hakat på mina och Jasmins utmaningar kanske redan gjort en motivationslista, men om du inte gjort en – gör en! Och inte bara inuti skallen utan printa ner den på papper så du kan se framför dig vad det är du allra helst vill ha i livet.
Just det… Livet.
För det är det den här kampen handlar om.
Det är din rätt till ett lyckligt liv och det är bara du som ska sätta kraven för den lyckan.

Hur kunde du låta det gå så här långt?

Skriv ner det också.
Hur?
Och vad ska du göra för att komma undan att hamna i samma situation igen, fast med ytterligare 5-10 kilo på kroppen?

Allt jag skriver till er skrivs med kärlek och med en enorm önskan att även du, och just du ska nå dina mål.
Raka sanningar må vara dem som gör ondast, men det är också just dem som kommer stärka dig i slutändan.

Tro på dig själv.
Tro på dig själv.
Tro, på dig själv!

Så här såg det ut för mig medan jag väntade…