Kategoriarkiv: Min viktnedgång

Hur mycket är du värd?

10

 

*Nu riktar jag mig till dig som läser bloggen och som är på god väg mot, eller  redan sitter på en övervikt som kan vara till fara för ditt liv *

Om du inte känner dig mottaglig för kritik är det ingen idé att du läser vidare för texten är hård och jämförelserna hårddragna men jag vill försöka få dig att förstå vad det är du gör, eller inte gör.
Min förhoppning är att du ser vad du gör mot dig själv och att du reder ut dina prioriteringar för längst fram i livet borde du få sitta.
Snälla vet om att allt jag skriver skrivs med all min kärlek och förståelse.
Jag vill att du ska ta beslutet att rädda ditt eget liv!

Fetma och extrem fetma kan leda till döden, det vet vi, och denna text är som sagt hårddragen men säg att du inte kommer dö men att du kommer leva resten av ditt liv med att må som du gör idag… fundera över om du ens vill ha det så.

Är det så att du bär på en övervikt som faktiskt kan leda till döden så är du dessutom den enda som bär på botemedlet.
Det är ju toppen, du kan bli frisk!
Är det inte dags att göra något då?
De där små ursäkterna som bara är gnäll kring små små detaljer t.ex…

”Jag gillar inte grönsakeeeeeer!”
”Jag tycker inte om broccoliiiiii!”
”Vatten smakar ju ingeeeet!” 

Känner du igen dig? Det gör jag.

”Det är för dyyyyrt att köpa nyttig mat!”
”Det är för dyyyyrt med träningskort!” 
”Det är för tids-kräv-an-deeee!” 

Om du fått en annan typ av diagnos som kan ha dödlig utgång, vad hade du gjort då?
Hade du då inte valt att lägga ner både pengar och tid för att få överleva?
Hade du då inte ansett att ditt liv är värt mer än att du ska ha råd att köpa hem snask eller äta ute på restaurant eller gå på bio?
Är inte ditt liv värt mer?
Hur kan du sätta ett pris på det?

DU sitter på din bromsmedicin!
DU sitter på dina symptomlindrare!
DU sitter på ditt eget botemedel – så varför gör du inget?!

Om du hade fått veta att du har vilken annan sjukdom som helst som kunde innebära att du dog så hade du sett till att du fick den bästa medicinen.
Hade du dessutom fått veta att det fanns ett botemedel som tog bort hela din sjukdom och såg till att du fick leva så skulle du gör ALLT för att få det.

 

Jag riktar mig fortfarande till dig som är sjuk eller är på väg att bli sjuk pga din fetma/extrema fetma. Jag riktar mig till dig som dagligen tänker på din storlek i negativa banor. Jag riktar mig till dig som verkligen, verkligen, verkligen vill gå ner i vikt.

Sluta hoppas – det hjälper inte!
Sluta önska – det hjälper inte!
Sluta tyck synd om dig själv – det tar dig bara längre bort från mål!
Sluta hitta på undanflykter och sluta gnälla om broccoli?!!!

Dom där grönsakerna och de där andra livsmedlen som dina smaklökar ännu inte är vana vid – dom är din bromsmedicin. Get used to it!
Dom där stunderna då du går emot vad som är bekvämt, trotsar det som känns tryggt och vågar svettas eller när du väljer att saka undan skitmat och snask för att investera i gymkort/personlig träning/kostschema – det är ditt botemedel.

Ja, den nyttiga maten kanske är lite dyrare – men den räddar ditt liv!!!?

Ja, nu är jag hård och ja, jag är till och med lite förbannad vilket händer väldigt, väldigt sällan. Jag är bara så led på allt detta önskande och hoppas:ande.
Varför jag är trött på det handlar egentligen inte om er.
Det handlar om mig.
Min ilska just nu är riktad mot mitt gamla jag som gjorde mig själv så himla, himla illa och som hittade på ursäkter, grät, tyckte synd om sig själv och framför allt - frånsa sig allt egenansvar!  

Förstå att det är DU som har ansvar för vad du väljer att stoppa i munnen och hur du väljer att röra på dig – ingen annan!

 

Du har fått veta att du har utvecklat lungcancer.
Den går fortfarande att ta bort.
Du kan bli helt återställd, tom friskare än du var innan.
Sen säger läkarna att medicinering och behandling kommer vara dyrare än de cigarettkostnader du har.
Och du väljer en billigare död framför en lite dyrare väg mot att få bli fri i livet?
I dont think so!

Du kan bli frisk och det är bara bara du som bestämmer utgången.

Leva på riktigt, leva halvt eller kanske, kanske, dö?

 

Det är din dag idag

68

(I bloggen 26 sept -11)

Du är trött på att vara tjock.
Du vill inte känna magen mot låren där du sitter framför datorn.
Du är trött på att vakna upp till en spegelbild som visar någon du inte kan identifiera dig själv med.
Du är trött på att göra dåliga val redan vid frukost.
Du är trött på att känna det dåliga samvetet direkt efteråt.
Trött på att trycka undan varje bedjande, ledsamma tanke som ber dig ”Snälla gör inte så här mot mig!!”
Du är trött på att känna människors dömande blickar på dig.
Du känner dig utstirrad, äcklig, mindre värd.
Stundom hatar du dig själv.
Stundom önskar du att du bara fick låsa in dig och inte finnas till.
Idag är det slut på det…

Idag är dagen när du säger hej då till dåliga vanor.
Idag är dagen då du ska göra det där du annars brukar önska att du hade gjort.
Idag är dagen du ska sluta luta dig mot trygga ursäkter.
Idag är dagen då du ska förändra det du vill ha förändrat.
Idag är det dags för dig att ta tag i dig själv. På riktigt!

Du kommer tycka att det är jättesvårt.
Du kommer vilja ge upp redan vid frukost. Du kommer vilja göra samma val som alltid men idag kommer du inte göra det för idag är det din dag.
Idag ska du börja ta hand om dig själv och göra dig själv lycklig.
Idag kan du välja att handla annorlunda.

Idag ska du ta reda på exakt hur dåliga matvanor du har.
Du ska se över exakt hur lite du rör dig under dygnets 24 timmar.
Du ska göra upp en plan för en vecka framåt och du ska följa den planen.

Idag är dagen då du ska ta din fetma på allvar. Se den som den sjukdom den är för dig.
Hämmande, pinsam, elak, ohälsosam, oattraktiv. För dig.
Idag är dagen du ska ta din fetma på allvar och börja bota dig själv.
Idag är dagen du ska välja att lägga ner pengar liksom tid på att vända din olycka och jobba mot ett, på flera sätt, lättare liv.

Du vill inte vara tjock.
Du vill inte vara tjock.
Du vill inte vara tjock.
Du vill inte vara fet.
Du vill inte vara tjock.
Tjock.Tjock.Tjock.Tjock.Tjock!!!
Nejnejnejnejnejeneeeeej!!!

NEJ JAG VILL INTE!!!!!

Jag vill inte känna min svettiga mage ligga tungt på mina tjocka lår!
Jag vill inte hata min spegelbild!
Jag vill inte vilja gömma mig för Daniel.
Jag vill inte önska bort min kropp när som han tar på den.
Jag vill inte undra om han egentligen äcklas av den.
Jag vill inte undra om han tar på mig för att vara snäll.
Jag vill inte!!!

Jag vill älska mig själv!
Jag vill älska min kropp!
Jag vill göra rätt för mig.
Jag vill göra rätt för Lo. För mitt barn. Älskade, älskade barn.
Jag vill vara en aktiv, självsäker, lycklig mamma.
Jag vill vara en självsäker älskarinna.
En lycklig flickvän.
En glad vän.
Jag vill vara mitt riktiga jag. Mitt sprudlande, levande, alltid skrattande jag.
Mitt hejsanhoppsan-jag. Mitt älskade jag.
Jag vill älska mig själv igen. Inte hata. Älska.

Jag vill inte vara tjock och alltid undra.
Jag vill inte vara denna halva version av mig själv.
Jag vill ha förändring och idag är dagen då jag ska ge mig den.

Snälla Robine.
Snälla mig själv.
Sluta aldrig, aldrig kämpa.
Sluta aldrig innan du nått ditt mål.
77 kilo. Du vill dit. Du kan!
Snälla Robine, svik mig inte.
Snälla, avsluta det du påbörjat idag.
Snälla Robine, gör mig inte illa.
Jag undrar så vem du är idag.
Vem jag är idag. Vart är du nu?
Nådde vi dit?
Kunde jag förändras?
Jag är så rädd.
Jag vill inte misslyckas igen.
Säg att vi inte misslyckades. Snälla.

Jag vill leva. På riktigt. Inte halvt.
Jag vill älska. På riktigt. Inte återhållsamt.
Jag vill skratta. På riktigt. Inte så här…

Glöm aldrig bort Robine, hur det var att leva som jag, som 108 kilo.
Som 112,7 kilo.
Som 121 kilo.
Glöm aldrig bort hur det kändes.
Glöm aldrig bort mig.
Snälla?

Glöm aldrig bort ett väldigt olyckligt Du!
Glöm aldrig…

Robine, 16 september -09

 

————————————————————————

Jag bara gråter och gråter och gråter.
Älskade, älskade lilla Robine. Förlåt för alla dåliga val jag gjorde.
Va fan höll jag på med?
Fy, vilken text och ja, jag minns. Just nu minns jag precis hur det var.
Aldrig, aldrig, aldrig ska jag tillbaka till dom där känslorna.

Robine, vi gjorde det.
Jag gjorde det.
Jag vände min olycka och idag är jag lycklig, lycklig, lycklig.
Jag har flyttat mitt mål också. Nu ska jag ner till 67 kilo. THE ultimate mål. :D
Förr tyckte jag att 5 kilo verkade omöjligt. Idag är resterande 9-ish kilona en baggis.

Tack mig själv för den här texten. Fy va den var omtumlande att läsa men shit va jag är glad att den finns och att jag hittade den. Visste att jag hade skrivit ett brev till mig själv men hade gömt undan den väldigt bra, haha. Två år senare plus nån vecka. Coolt!
Idag är din dag – en dag för förändring.
Kunde jag så kan du.
DU KAN DET!

Idag ska DU skriva ett brev till dig själv. Ett brev som du kan hitta om två år när du nått dina mål. Det kommer gå så fort. Jag lovar. När du hittar brevet kommer det kännas som om det var igår du skrev det. Och du kommer minnas. Och du kommer gråta. Och du kommer vara tacksam.
Så, så tacksam…


DET ÄR DIN DAG IDAG.

 

DU vs MATEN

23

När det kommer till relationen Mat & Människa-som-vill-gå-ner-i-vikt får man ofta höra att denne/denna är rädd för utgången av olika matsituationer.
Ni kan scenariot: kalas, bord fullt av smaskigheter, du och ett löfte om att inte äta, du och ett löfte som snart bryts.
Du tänker att det okej att bara äta lite grann.
Du äter och får dåligt samvete.
Du äter lite till.
Får ännu mer dåligt samvete.
Nu känns det som att det ändå är kört så du äter lite till.

Jag kan beteendet.
Jag är expert på det.

Jag var också rädd inför festtillställningar för det kändes mer som att maten hade kontroll över mig och inte jag över den. Maten var mitt monster.
Monstret kommer fram vid fler olika tillfällen…

Du ska gå på kalas i helgen och är rädd för att överäta.
Du ska på kryssning och är rädd för den stora frukostbuffén.
Du ska på bio med polarna och är rädd för godisdisken.

Men snälla, var inte rädd!

Det finns två lösningar på din rädsla.

1: Bestäm dig i förväg för att du får äta vad du vill.
Det handlar egentligen om att ta kontroll över situationen och har du redan innan bestämt dig för att äta sånt du annars inte äter så är risken mycket mindre att du hamnar i den onda spiralen med det dåliga samvetet.

2: Bestäm dig för att ta tillbaka kontrollen!
Bestäm dig för att det är DU som kontrollerar maten och inte tvärtom.
Visualisera detta Matmonster framför dig och kasta honom över bord, dränk honom i bröllopsbålet eller poppa ihjäl honom bakom godisdisken.
Du är starkare än vad du vet om idag.
Du har det inom dig – du måste bara våga tro på det.

För vem är egentligen starkast?
Du eller en påse chips?

Mina kosttillskott

22

Några av er har varit nyfikna på vilka kosttillskott jag valt att använda i min resa så här kommer ett inlägg om dom…

PROTEINPULVER

Varför?

  • För att jag är ute efter så kalorisnåla mellanmål som möjligt men som ändå kan ge mig längre mättnadskänsla. Ett perfekt val för den som är på språng under dagarna eller inte kan göra sig tid att äta. Pulver, vatten, skaka – klart! Dessutom är protein musklernas huvudsakliga ”murbruk” under uppbyggnad och jag tar alltid en shake direkt efter träning.

OMEGA-3

Varför?

  • Att kroppen/hjärnan behöver fett för att må bra är tyvärr något inte alla vet om. De flesta har fått lära sig att fett är farligt men NEJ så är det inte. Däremot finns det bättre och sämre fetter och omega-3:n anses vara det bästa fett du kan få i dig. Det är ett fleromättat fett som visat sig vara effektivt för att förhindra olika hjärt- och kärlsjukdomar och det har dessutom visat god effekt för fettförbränning (läs: fettomvandling), muskeluppbyggnad samt att det kan minska risken för inflammation i muskler och leder. Varför jag tar det som tillskott nu är för att det kan vara svårt att få i sig den rekommenderade mängden under en kalorisnål diet. Eftersom den dessutom lagras som ett mer flytande fett i kroppen och genom detta gör att fettet är lättare att bränna bort så har jag valt att ”överdosera”.
    Bonusinfo för den gravida: Det kan vara en god idé att äta omega-3 under din graviditet då omega 3-fettsyrorna har stor betydelse för utvecklingen av fostret. Under fostertiden passerar stora mängder omega 3-fettsyror över från mamman till fostret varav större delen används hos fostret för att bygga upp det centrala nervsystemet. Jag åt ett omega-3 tillskott som heter Mumomega när jag väntade Lo.

C-VITAMIN

Varför?

  • För att det under min diet har varit väldigt lite frukt/bär/tyngre kolhydrater på mitt schema. C-vitamin kan hittas i de flesta livsmedel men i olika mycket mängd. Den huvudsakliga källan är frukt och bär. C-vitamin är en antioxidant som deltar vid bildningen av kollagen som stärker hud, tänder, skelett och blodkärl. Brist på c-vitamin kan bland annat orsaka trötthet och retlighet och eftersom jag redan är på en kalorisnål och ännu mer kolhydratsnål kost så tar jag all hjälp jag kan få för att vara trevligare att bo ihop med, haha. ;) Att överdosera c-vitamin är inte farligt men om du får i dig mer än 1 gram kan du bli lös i magen.

 

PANTOTHENIC ACID

Varför?

Jag som aldrig haft finnar började plötsligt få fullt av dem på övre ryggen samt bröstet – något som inte var välkommet! Jag fick då rådet att köpa denna väldigt koncentrerade B5-vitamin och det är jag glad för. På bara tre dagar hade alla mina finnar gått tillbaka och lämnade bara ifrån sig små mörkare prickar orsakade av sol. Dessa har nu nästan försvunnit och jag har ätit Pantothenic Acid i 3 veckor ungefär. Kick ass! Vitamin B5 används bland annat för energiomsättning av fett och kolhydrater och för läkning av sår, celluppbyggnad mm. Den är viktig för funktionen i njurar, binjurar och levern och kan inte lagras av kroppen utan måste tillföras genom kosten. Stor tumme upp!

JACK3D

Varför?

För att jag tycker om att få en extra boost inför ett tungt styrkepass. En del dricker mängder med kaffe medan jag som aldrig druckit kaffe valt något helt annat. Andra pre-workouts som jag provat har varit för starka eller inte gett något nämnvärd effekt. Jack3d faller mig precis i smaken. Jag blir mer fokuserad, fettförbränningen går upp och jag svettas som ett djur. Sweet!

 

Jag svara gärna på frågor om det är något mer ni undrar.
Tips på andra fräna kosttillskott är också välkomna!

 

Källor:
wikipedia.se
Allt om fettförbränning

Klicka på rubrikerna för att komma till div. hemsidor

 

”Ingen bra film utan kryptonit!”

15

With great power comes great responsibility, finns ett talessätt som säger.
Detta stämmer väldigt bra.
Har du fått möjlighet att påverka andra människor i deras val så bär du också ett ansvar för deras val.
Så här har jag alltid resonerat.
Och så även nu.

Att Värsta Feta Bloggen växt sig större är underbart kul och jag är så tacksam och ödmjuk inför de mail och kommentarer ni skickar till mig. Ni kastar olika superlativ efter mig och dom stärker mig något enormt m-men… de skrämmer mig också lite grand.
Jag är inte van vid superlativ.
Jag är inte van vid orden snygg och vacker.
Jag är absolut inte van vid att kallas inspiratör.
För lite mer än ett år sedan hade jag en bottenlåg självkänsla med mina 100+ kilo.
Var jag på fest var jag inte så viktig att prata med.  Även människor i serviceyrken betedde sig annorlunda mot mig, jag var inte lika viktig att expediera som den vanliga smale. Att vara tjock, att vara fet!, innebar inte bara ett handikapp för min självbild. Den invalidiserade mig även i klädköp, fikastunder, festtillfällen och sociala sammanhang.
Att jag idag har chansen att inspirera och motivera andra är… bara wow!!

Så… vilken inspiratör är jag då om jag inte alltid står stark?
Kan en viktminsknings-inspiratör skriva om flottiga pizzamiddagar och godisorgier som håller i sig?
Kan en viktminsknings-inspiratör, nejnej… Kan jag skriva fritt om bakslag och aktiva val som inte följer en tokigt hälsosam linje?
Kanske oroar jag mig i onödan.
Kanske är det bara min hybris som talar.
Kanske har jag inte ens det här inflytandet och ansvaret men om jag nu har det, även om det bara gäller en enda liten läsare så vill jag inte riskera att denna läsare gör valet att äta något som förstör. Mitt hjärta brinner för att hjälpa andra nå de mål dem satt upp för sig själva, därför är det så viktigt för mig!

Därför är den här texten så svår att skriva.
Men, jag vill vara ren i mina texter. Jag vill inte utge mig för att vara något jag inte är.
De senaste veckorna har jag inte ätit som jag ska och undantaget började bli en trend i slutet av förra veckan.
Jag har känt mig som en bluff och velat skriva ut när jag käkat utanför mitt kost-schema, men nu när det blivit mer av en trend så måste jag skriva om det. Annars är det, jag, fejk.

Igår pratade jag med min älskade, smarta, raka vän och kärlek Daniel om det här och la upp alla ovanstående argument om ansvar etc.
Han gjorde det väldigt lätt.

”Älskling… det där låter bara skitdumt! Det är din blogg och dina läsare älskar den för att du är du och alltid har varit det. Om du faller så är det upp till dig – de är vuxna människor som har ansvar över sina egna liv…”
Han sa mycket mer än så m-men… någonstans efter ”de är vuxna människor som…” började jag fnitterskratta så där som jag alltid gör när någon har fått mig att inse att jag har fel.
Jag fnittrar, Daniel fortsätter med glimten i ögat…
”Ska´ru bara vara stark och kick-ass i bloggen då blir det ju flat-line – piiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiip. Å hur kul é de liksom? Nä… Kolla Stålmannen till exempel. Det blir fan ingen bra film om inte Stålmannen har sitt kryptonit!”

Det blir ingen bra film utan kryptonit….?

Det blir ingen bra film utan kryptonit!! :D

HA!
Det blir alltså inget bra liv utan motgångar. Åååh, där kom det där underbara aha-momentet igen!
Livet får ingen helhet om det inte ibland får kännas svårt och vem skulle jag vara om jag inte stundom föll?
En flat-line i fånig cape och tighta trikåer?

Nejnejnej, då är jag mycket hellre mig själv, med mina älskade svackor och mina ännu mer älskade toppar.
Livet ska få gå ut på att ge oss kickar, och inget kickar igång mig som när jag får nykraft och känner mig ren i samvete och själ.

Tack älskade Daniel för kryptonit
och tack alla, alla ni underbara läsare som fortsätter
kommentera/maila trots att jag försvinner ibland.
Ni är mitt största stöd i det här och utan er hade jag, på vissa plan,
inte varit där jag är idag!

Svar komma lastat!

4

 

 

Johan skrev…
DU ROCKAR!!! du är en grym motivation bruden det ska du veta :) :) En fråga personlig sådan, när du började träna tyckte du det var grymt jobbigt då? och skämdes du eftersom du var lite större?

Svar: Finns bara ett svar på den frågan: Varje gång!!

Det tog ett halvår att lära mig att tycka om att vara på gymmet.
Det tog ett år innan jag gick dit kontinuerligt och det krävdes många tårar för att komma dit jag är idag.

När jag började på mitt gym vägde jag 111 kilo och jag undrade gång på gång på gång vad jag gjorde där bland alla smalisar.

Så JA – det var skit-tufft till en början. Men det är ju det en sån här förändring går ut på – att förändra sig själv och trotsa sina rädslor.

Lycka till med allt du företar dig!

Johan skrev en gång till…
Tjena :) :) hur var omställningen för dig?? med andra matvanor osv, och träning? måste varit riktigt jobbigt i början, mvh// Johan

Svar: Hej igen :)
Omställningen… eller förändringen av mitt liv var väldigt svår i början – allt annat är en lögn.
Det var stunder då jag ville ge upp, gång på gång på gång.
Det kändes omöjligt att gå ner bara fem kilo.
Inför maten kände jag mig svag och på gymmet kände jag mig dum.

Vad fick mig att fortsätta?
Jo: viljan att förändra – på riktigt, en kurator som hjälpte mig reda ut mitt beteendemönster, ett bra stöd från omgivningen, mitt mantra och min dotter.
Dessa är alltså mina fem största tips.
Att ha gått till en kurator var nog det som hjälpte mig mest – hon hjälpte mig hitta de verktyg jag behövde för att fixa den här resan.
Jag hittade min ”nödbroms” (som är guld att ta till vid kylskåp, livsmedelshyllor etc) och kunde kartlägga mina beteenden. Tack vare detta kunde jag lägga upp en plan för hur jag skulle tackla mina risksituationer och gå vinnande ur situationen.

Vad som verkligen fungerade för mig var att tänka ”Om jag inte plockar ner den där chipspåsen/glassen/baconet i kundvagnen kommer jag vara jättestolt om 15 sekunder.” – det har funkat varenda gång och jag har läsare som hört av sig till mig och berättat att dom anammat min metod och att det hjälpt dom med.
Prova! Det kanske funkar för dig med – OM DU BESTÄMMER DIG FÖR DET!

Att gör en stor förändring kräver att man har ett över-jag – ett jag som står över dina impulsbeslut. Ett Jag som inte låter dig backa. Som det goda samvetet – fast i ninja-super-macho-general variant, haha!

Hoppas att det här kommer vara till någon hjälp.
Vet en sak… Det är bara du som sätter dina egna gränser och väljer dina anledningar till att inte komma ut och röra på dig.

Kram och lycka till!
Robine


Fanny skrev…
Hej! Jag gillar verkligen din blogg, följer den varje dag! Jag undrar två saker. Går du på någon diet? Har du provat lchf dieten? Sen undrar jag hur man får bort sitt fett på höfterna (lovehandles) Kram

Svar: Va kul att höra Fanny, tack va glad jag blir!
Fram till i fredags har jag inte gått på någon strikt diet utan har använt mig av viktklubb.ses tjänst. Den går ut på att man får äta vad man vill men i rätt mängd, man väger sin mat, registrerar den i deras databas och får på så sätt en bra överblick över ens kaloriintag. Man kan också se hur man fördelat intaget av protein, kolhydrater och fett under dagen. Jättesmidigt!
Våren 2009 provade jag lchf-dieten i en vecka kanske men hade då inte tillräckliga kunskaper om det utan använde dieten som en ursäkt till att äta massor med feta baconröror etc. Inte min grej då den triggar dåliga beteendemönster.
Att bränna bort bara kärlekshandtagen, så kallad punktförbränning, går inte.
Detta betyder dock inte att dom är omöjliga att få bort!
Kör konditionsträning t.ex. riktiga powerwalks och löpning eller om du har tillgång till utrustning: spinning, löpband, crosstrainer, trappmaskin. För extra effektiv förbränning rekommenderar jag intervallträning där du kutar/cyklar jättefort 30 sekunder, vila 30 sekunder, upprepa. Börja med 10 min, öka sedan till målet på 30 min.
Tänk också på att det inte räcker med att träna 1-2 gånger i veckan för att förändra kroppen. Detta räcker (knappt) om du vill upprätthålla det du redan har.
Att göra tusentals crunches i hopp om att få bort dina lovehandles går alltså inte, men det ger dig bättre hållning och fastare muskler som framhävs efter att du gått/sprungit/cyklat bort fettet.
Mina favorit magövningar:

  • Crunches
  • Plankan (alla varianter)
  • Sidolyft på boll

Tips! Slösa inte tid på att göra situps. Denna övning tränar din höftböjare och inte de främre magmusklerna – de som bildar rutor. Dessutom är situps ofta orsak till ”oförklarligt” ryggont. Läs varför här!


Amanda skrev…
Jag är sjukt imponerad av dig när man ser bilden ovan, du är galet bra!!! Jag har gått ner 13kg o har säkert 30kg kvar är dock livrädd för denna överskottshud.. Din mage ser helt perfekt ut är de all styrketräningen som gjort dig så fast i kroppen? Jag går på gym minst 2ggr i veckan samt nått pass gympa har du nått särskilt bra träningstips för att få en fastare kropp?

Kram

Svar: Först och främst: HEJA DIG! Kanonbra jobbat med din viktminskning!
Min mage är ganska skonad från hudöverskott, det är mest bristningarna från graviditeten som förstör. Hur huden beter sig har att göra med dess elasticitet, alltså hur effektiv den är på att dra ihop sig och är tyvärr inget vi kan påverka. Det finns otaliga salvor och piller som sägs hjälpa men då jag ännu inte sett någon som fungerar lämnar jag ämnet orört.
Men, det finns ändå några saker du kan göra för att öka förutsättningarna för att huden ska hänga med:

  • Rasa inte i vikt! För den som har superhög elasticitet i huden spelar detta ingen större roll men för den som har sämre förutsättningar kan det vara avgörande.
  • Håll dina muskler igång! Huden bärs upp av våra muskler så fastare muskler kan ge skenet av fastare hud. Dessutom får du igång blodcirkulationen som, enligt vissa, kan påverka hur huden hänger med under viktnedgång.

För att få en fastare kropp behöver du hålla musklerna igång. Var inte rädd för hantlarna och de tyngre vikterna. Förutsatt att du inte har unika supergener kommer du inte bli bodybuilder över en natt, för att komma dit krävs hårt disciplinerad kosthållning samt träning i flera flera år.
Läs denna artikel om supermodellers träningsrutiner, klicka här!

Lycka till!

Sofia skrev…
Tack för en inspirerande blogg!!
Jag har själv just påbörjat min viktresa och har ungefär 30 kg att gå ner.
Känner mig mycket orolig för huden och undrar hur det gått för dig med överskottshud?
/ Sofia

Svar: Åh, varsågod :)
Spännande att du påbörjat din resa, se nu till att skaffa dig rätt verktyg för att komma dit du vill.
Var inte rädd att fråga mig, jag hjälper gärna till om jag kan!
Ang. hudfrågan så se ovanstånde fråga för mer ingående svar.

Kram, och tack för dina ord!


Desiree skrev…
Hej!
Vill först tacka för en grym blogg! Jag har själv försökt gå ner i vikt, men jag har inte lyckats för jag har inte självdisciplinen att klara det. Har du några tips när kroppen säger ”Ja! Jag kan det här” men huvudet intalar en att man inte kan och lurar in en på ”dåligheter”? Har du varit med om det? Vet du hur man tar sig förbi det? Tack igen för en grym blogg, keep up the good work. Kramar

Svar: Ååh, vad jag känner igen det där Desiree och jag önskar att jag kunde ge dig ett recept på Överjag som du kunde hämta ut på närmaste Apotek, men vi vet nog båda två att det inte är så det funkar.
Bristen på självdisciplin i kombination med den lille elakingen som sitter vid ditt öra och viskar dåligheter är vad som binder dig och mig och miljoner andra människor samman. Hade vi inte haft de faktorerna hade vi ju inte hamnat i den där sitsen vi inte vill vara i.
Svaret på din fråga är allt annat än kul och om du verkligen vill förändra det du vill ha förändrat krävs det att du är villig att kämpa jävel.
Vad du behöver är ett överjag och en karta för hur du ska skaffa detta överjag.

Gör upp en plan!
Skriv ner denna på papper så du får se det framför dig.
Skriv ner ditt mål, vad du behöver för att nå målet och hur du ska skaffa dig de verktyg som behövs.
Läs dom här inläggen om hur jag gjorde – kanske kan det hjälpa?

Läs också Linas fenomenala text som handlar om hur du måste vara villig att offra och kämpa för det du allra helst vill ha. Inget kommer gratis!

Stor kram till dig och lycka till att skaffa dig de verktyg du behöver!


Jenni skrev…
har du kört maskiner före du började med lösa vikter?
och isf varför fortsatte du inte med maskiner?
kram

Svar: Hej Jenni!
Ja, när jag började träna på gym så var jag bara i maskinparken.
Då fick jag ett schema för hela kroppen och det var meningen att jag skulle träna 2ggr/veckan. Förutom maskinerna gick jag på bandet där jag höll bara kunde hålla en hastighet på 4,5 km/h och jag kunde bara gå i högst 10 minuter. Jag var i skadligt dålig form med mina 110 kilo.
Varför jag gick över till hantlar var för att jag ville utmana mig själv, jag var nämligen väldigt rädd för att gå in i det där mansdominerade muskelknutte-rummet i början.
För att komma över min rädsla la jag in en benövning i smithen på mitt schema. Därefter plockade jag upp hantlarna och började gå med utfall i korridorerna. Därefter blev det bicepcurls, hantelpress och sakta men säkert befann jag mig tillslut bara inne i hantelrummet.
Idag kör jag bara benspark, legcurls och benpress ute i maskinparken.

Kram på dig!

Syster Sofia skrev…
Jag skulle vilja veta mer om hur du äter. Har ju förstått att du haft en svacka, men innan dess, hur såg en vanlig dag ut? Och nu när du fått en ny kostplan, hur ska du äta då? Vad undviker du och vad äter du när du vill unna dig något gott?

Svar: Hej Sofia!
En av de viktigaste sakerna jag fått lära mig är att jag ska äta 5-6 mål om dagen. Detta gjorde att jag slapp känna det där suget på kvällen eftersom jag höll blodsockernivån jämn hela dagen, så det är råd numero uno! Under resans gång har också jag hela tiden sett till att variera mitt dagsintag av kalorier.  Jag skaffade mig kunskap om de livsmedel jag brukade köpa hem vilket gjorde att flera av dem (nästan alla) snart plockades bort helt. Kolla det här inlägget om fällorna bland bröd och flingor t.ex, där får du en liten snabblektion.

Innan min svacka låg jag på 1300 kcal/dag och åt allt, men inte alltid och i mindre mängder.
Jag använde mig utav viktklubb.se för att hålla koll så allt blev rätt.
Klicka här så får du se en lista på livsmedel jag alltid brukar ha hemma och klicka här för att se hur jag äter idag med mitt kostschema.

Livsmedel jag undviker helt:

  • Korv, bacon, köttbullar etc
  • Nudlar (förutom dessa när jag vill festa till det lite)
  • Vitt bröd (och numera allt mjukt bröd eftersom jag inte tycker om det längre)
  • Smaksatta yoghurtar (SOCKERFÄLLA!)
  • Frukostflingor typ: Start, Crunch, All Bran, Kellogs K etc. Kellogs Frosties och liknande behöver jag väl inte ens skriva ner va? ;)
  • All läsk med vanligt socker i

När jag ska ha myspys serveras oftast:

  • Kvarg med bär/frukt, funlight och nötter
  • Cola Zero
  • Glass med varma bär (Notis: lite glass, mycket bär!)
  • 70%+ choklad, Marabous Mint är favoriten
  • Morotsstavar med dip gjord på kvarg/kesella och örter
  • Popcorn

…men sen jag fick mitt nya kostschema med plats för en myspysdag kommer det bara serveras:

  • Kvarg med bär/frukt, funlight och nötter
  • Cola Zero

Kram!


Erica skrev…
Jag är grymt imponerad av dig! Har ca 35 kg att gå ner, kan nog inte räkna hur många gånger jag försökt att bli av med dem. Jag kommer en bit sen vänder det och på något tvångsmässigt sätt så äter jag upp mig alla kilon. Jag undrar hur du behåller ditt fokus? Hur hanterar du frestelser?
MVH
Erica

Svar: Åh vad jag känner igen det där!
Jag hade också gjort otaliga försök att gå ner i vikt innan jag äntligen tog beslutet på riktigt.
Läs alla inlägg under Tips&Trix så har du ett gäng inlägg som handlar om hur jag har gjort.
Där tar jag upp kosten, tänket samt vikten av att ha ett fungerande stödsystem.

Mitt fokus har jag hållit genom att dokumentera min resa med bilder och mått, blogga dagligen, träna, titta på alla gå-ner-i-vikt-program som finns på svensk TV och så har jag läst runt bland andra vikt- och träningsbloggar för inspiration och motivation.

Om du verkligen, verkligen vill gå ner i vikt så kommer du lyckas. Det handlar om järnhård vilja och en sjuhelsikes självdisciplin.

Stor kram!

T skrev…
Hej!

Vad tycker du om pulverdieter som ett hjälpmedel att gå ner i vikt?

Hur behåller man motivationen att inte ge upp efter ett tag? Jag är bra på att vara motiverad och fokuserad i nån vecka eller två, sen tar det gamla beteendet över igen….

Hälsn. T

Svar: Du gör precis som alla oss andra med andra ord, haha. Ja, den där motivationen är verkligen en färskvara som man får jobba med för att hela tiden hålla levande.
Läs det här inlägget om min aktiva jakt efter att bli och hålla mig motiverad!

Jag tror inte på att hålla en pulverdiet som en långkörare eftersom jag tvivlar på att man får i sig alla nyttoämnen, vitaminer, mineraler och fibrer som kroppen vill ha. Däremot tycker jag att ett par veckors användande är till stor fördel för att ge sig själv en kickstart och boosta känslan av att ”det här fixar jag”!
Läs det här inlägget för att läsa om hur jag gjorde!

Stor kram!

Madeleine skriver…
Hej, läser din blogg varje dag och tycker den är superbra! Jag undrar ganska många saker bla. hur du varierar din träning? Hur många gånger i veckan kör du styrka och kondition? hur många timmar om dagen tränar du? Har du tyckt att du måste minska på någon speciell mat, ex kolhydrater? Försöker själv gå ner i vikt och du lyckas ju så himla bra, blir glad för alla svar och tips jag får! :D

Svar: Hej Madeleine och TACK va glad jag blir! :D
Mina träningsrutiner har sett väldigt olika ut sen jag började träna för två år sedan men styrketräning har alltid på något sätt varit en del av den.
Pass jag tyckt om eller jobbat för att lära mig tycka om har varit:

  • Afrodans
  • Pilates
  • BodyBalance
  • Zumba
  • EasyLine
  • Spinning

Favoriterna är Afrodansen där man får skaka mycket rumpa och Bodybalance:en där man övar smidighet, balans och styrka.
Sen jag kom igång med träningen ordentligt har jag tränat 4-7 dagar á ca 6-10 timmar/vecka.
Från och med i förra veckan ser min kost- och träningsrutin ut så här <– Klicka på länken!

Mitt största tips är nog: Om det du gör idag inte funkar – ändra metod!
Exakt hur ett träningsschema ska läggas upp är individuellt men satsa på ordentliga powerwalks varje dag (du ska bli ordentligt svettig!) samt styrka 2-3 dgr/vecka (även här ska du ta ut dig och det ska kännas i kroppen att du tagit i).

Stor kram och massa PEPP!

Malin skrev…
Tack för en inspirerande blogg! Hittade dig av en ren slump och fastnade direkt:)

Jag undrar vad som var svårast i början av din viktresa?
Vad är dina bästa tips när det tar emot att träns?

Kram Malin

Svar: Hej!
Va kul att du gillar bloggen, det gör mig glad att höra :)

Svårast var det att rannsaka mig själv, kartlägga mina dåliga mönster och bränna mina broar.
Med ”bränna mina broar” menar jag att jag erkände alla mina kryphål för min sambo för att minska risken att jag skulle komma undan med mina tjuvknep. Typ gömma glasspapper, smygäta i köket när han satt vid TV:n, köpa snask i affären och äta innan jag kommit innanför dörren etc etc.
När jag väl hade erkänt allt det här som jag skämdes väldigt mycket för var det genast mycket lättare att bibehålla det rena samvetet och inte vilja börja på ny kula.

Tips mot olust till fysisk aktivitet: GÖR DET ÄNDÅ!
Tänk på:

  • hur stolt du kommer känna dig efteråt.
  • att nya rutiner ofta är något som måste läras in i kroppen och kommer inte av sig självt – ge det tid och nötande så kommer du kanske tillslut, liksom jag gjorde, börja älska att träna. ;)
  • ”Om du alltid gör det du alltid har gjort, kommer du alltid få det du alltid har fått.” Tänk på det!

Stor kram,

Robine

Landkrabban skrev…
Började du din viktresa direkt efter Lo föddes eller dröjde det ytterligare ett tag? Om du började nära inpå förlossningen, vad körde du för träning då?

Svar: Jag vägde in mig tre månader efter Lo föddes men hade inte tappat någonting sedan BB-vikten.
I februari, fem månader efter att hon fötts blev jag medlem på mitt gym och började då träna styrketräning i maskiner samt gick på löpbandet.
Efter ett par månader började jag gå på pass, Afrodans, Pilates och EasyLine.
Afron och Pilatesen fick jag tyvärr sluta med ganska snart för min rygg var för svag i Afron och jag var lite för stor för att utföra vissa övningar i Pilatesen.

Lycka till med din träning :)

KRAM!

Rebecca skrev…
Mycket viktig fråga: Har du stumt eller uttalat ”e” i slutet av ditt namn? :-D

Svar: Haha, klockren fråga! Mitt namn uttalas med stumt e – Robin -rakt upp och ner!

Tack för alla era frågor

- det var jättekul att få svara på och frågestunden kommer definitivt komma tillbaka!

Massa kramar,

Robine!

Välkommen till Värsta Feta Bloggen hos Shapemeup.se

8

Virveltrummor och fanfarer – nu är den nya bloggen open for business. Äntligen!

Förrförra veckan blev jag kontaktad av Charlotte, grundare och chefsredaktör på Shapemeup.se. Hon hade spanat in min gamla blogg ett tag och gjorde en stilla förfrågan om jag kunde tänka mig att flytta min blogg från blogg.se och hit till shapemeup.se. Vi mailade lite fram och tillbaka under en vecka och sedan satte jag igång och pillade på den nya designen till min nya fräscha blogg.
Det känns lite som att öppna upp ett nytt kollegieblock och få skriva på första sidan. Det är något lite vardagsmagiskt med sådana ögonblick.
Det kan också vara en måndag.
Eller ett nytt år.
Det nya året är som alla måndagars måndag.
En ordentlig nystart.
En plats där misslyckanden inte varit och där inspirationen tycks flöda något mer än vanligt.

Robine heter jag och jag är 26 bast.
Idag är jag en aktiv, lycklig, frisk tjej på häftiga 80 kilo.
Jag kan lyfta tunga prylar.
Jag kan springa på 13,5km/h på ett löpband.
Jag kan ta en halvtrapp i två steg.
Jag kan köpa kläder vart jag vill.
Jag kan se mina tår.
Jag kan knyta mina skor utan att få andningsproblem.
Jag kan gå en promenad utan att undra vad alla förbipasserande tänker om mig.
Jag kan träffa gamla vänner utan att skämmas.
Jag kan leva.

För mindre än två år sedan var ovanstående punkter inte så självklara.
Jag kunde inte knyta mina skor utan problem.
Jag kunde inte gå snabbare på löpbandet än 4,5 km/h, vanliga klädbutiker hade inte mina storlekar och nej, jag kunde inte se mina tår.
Magen var i vägen.
Midjan mätte 126 cm.
Vikten låg på 112,7 kilo.

Vardagen var en kamp full av utmaningar och livet kändes orättvist.
Vågen pendlade upp och ner upp och ner och det kändes som om jag alltid skulle vara stor.
Allt skulle alltid var emot mig och jag skulle aldrig känna mig bekväm i sociala sammanhang.
Mellan december -08 och december -09 hade jag tappat fem kilo men… det jag inte gjort så bra ifrån mig rent viktmässigt kunde jag väga upp med kunskap för i oktober 2009 hade jag tagit kontakt med vårdcentralen och bett dom om hjälp.
Genom dom fick jag en plats i en viktgrupp, gå på regelbundna träffar med en dietist och framförallt träffa en kurator.
Att komma i kontakt med henne har varit det absolut bästa som kunde hända.
Hon hjälpte mig hitta de verktyg jag behövde för att övervinna vardagens prövningar och hon hjälpte mig också bena ut mitt mönsterbeteende och genom detta kunde jag äntligen påbörja det verkliga arbetet mot ett fysiskt och psykiskt sundare jag.
Första halvåret 2010 tappade jag 25 kilo.
Jag kunde köpa kläder i en normal butik och jag kände mig för första gången på länge som en ganska snygg tjej och framförallt – jag mådde bra!
Under sommaren tog jag en paus för att låta hjärnan komma ikapp den förändring kroppen gjort.
Hösten skulle visa sig vara väldigt motig och det tog ett par månader att komma på banan igen men i november satte jag fart på riktigt igen och sedan dess har allt flutit på ett ett grymt skönt tempo. Allt känns killevipp och att träna är något av det roligaste jag vet.

I den här bloggen får du läsa min berättelse om hur jag gick från kraftig fetma till att bli den jag är idag – en lycklig, aktiv träningsgalning med drömmar om att platsa på fitnesscenen och ambitioner att utbilda sig till styrkeinstruktör och senare Personlig Tränare.

Till mina gamla läsare

- tack för att ni hänger kvar och jag hoppas verkligen att ni kommer känna er hemma på den nya adressen.

Till mina – förhoppningsvis – nya läsare

-ett stort välkommen och PEPP PEPP PEPP!

Allt gott,

Robine Román