Varför?

28 mars, 2012 @ 12:11

En fråga jag ställde i gruppen idag och just den här frågan hjälpte mig sedan att fullfölja mitt träningspass idag. Tråk-cardio stod på schemat och jag ville sluta efter TRE minuter.
Så frågade jag mig detta – Varför? – och det enda jag kände var ”För jag är trö-hött och det här är trå-hå-kigt!”
…
”Ye?! CONTINUE!!!”, gav mig mig själv som svar.
Tack vare den här frågan körde jag mina 45 minuter och gav mig dessutom på magen efteråt.

Så… varför ska inte du sköta din dag?

Medan du väntar…

12 mars, 2012 @ 18:21

Har suttit och läst igenom min blogg nu ett tag och trillade över det här inlägget som är ett av mina mest lästa inlägg. Jag tycker själv väldigt mycket om det för det visar mig verkligen svart på vitt vad som händer när jag bara sitter still och väntar på att mirakel ska ske. Tack mitt dåtidsjag för att jag tog tag i det och tack mitt idagjag som inte ger upp trots att det känns motigt ibland!

———————————————————-

Åh vad jag önskar att man kunde hitta ”Motivation på burk” bland andra livsmedel i matbutiken.
Skulle inte det vara en väldigt bra affärsidé va?
Små konserver fulla med motivation. ”Ta tre betala för två”.
Men NEJ! Det finns inte.
Jag får minst ett mail/kommentar i veckan från läsare som berättar sin historia och det finns två nyckelrader som binder samman dem alla…

”Jag fattar inte hur jag kunde låta det gå så långt”

”Nu väntar jag bara på att motivationen ska komma, sen ska jag…”

…och det skär i mitt bröst varje gång som jag får säga att den där motivationen du så gärna vill ha - den kommer inte komma av sig själv. Inte för många i alla fall.

Vad som glöms bort medan man väntar på att Motivationen ska komma är att vikten inte står still. Nejnej, medan du väntar kommer vikten med största sannolikhet sträva högre och högre upp. Och DET är sanning.
När sedan Motivationen kommer av sig själv, eller när du sett till att skaffa dig den så kommer din startvikt inte vara X utan ha gått upp och blivit ett XY.

Jag minns när jag plötsligt en dag vägde 80 kilo.
Jag var 18 bast då och med tårar rullandes ner för kinderna tänkte jag:

”Hur kunde jag låta det gå så långt?”

Sen satte jag mig och väntade på Motivationen.
Följande två år gick jag upp till 86 kilo.
Under hösten 2004, 20 år gammal, började jag jobba ihop med en kille som var träningsfreak och som mer än gärna gav mig tips och han ringde mig varje morgon och väckte mig så jag kom ut på morgonpromenader. Den hösten gick jag ner till 77 kilo. Det tog två år för Slumpen och Motivationen att hitta mig.
Två år och sex kilo!

Sen började jag på folkhögskola.
När första terminen var slut, maj 2005, kom jag hem och ställde mig på vågen.
Den visade 90 kilo.
Jag hade gått upp 13 kilo på fem månader och jag tänkte:

”Hur kunde jag låta det gå så långt?”

Sen satte jag mig och väntade på Motivationen.
Igen.
Följande 2 år gick jag upp 15 kilo.
Vintern 2007 vägde jag 105 kilo och jag frågade mig igen…

”Hur kunde jag låta det gå så långt?”

För varje gång jag frågat mig själv detta har jag känt mig mer och mer ledsen och mer och mer uppgiven. Målet hamnade bara längre och längre bort…

Vad jag vill med den här texten är att få dig att förstå att medan du väntar på Motivationen kan den sväva längre och längre bort från dig och ju högre upp vikten klättrar ju svårare känns det sedan att ta itu med den.
Hade jag inte väntat på Motivationen i min 80-kiloskropp så hade jag bara haft en resa på 13 kilo.
Till slut hade jag en viktnedgång på 45 kilo framför mig när jag äntligen skaffat mig den där Motivationen.

Jag tänkte på den aktivt.
Jag gjorde listor på allt som kunde tänkas motivera mig att starta min resa.
Jag skaffade mig verktygen jag behövde och jag skaffade mig stödet från min omgivning.

Du kan gå ner i vikt.
JO, DU KAN VISST!
Du måste bara tro på det.
Du måste bestämma dig för att tro på det och JA, du måste kämpa jävel i början.

Du som hakat på mina och Jasmins utmaningar kanske redan gjort en motivationslista, men om du inte gjort en – gör en! Och inte bara inuti skallen utan printa ner den på papper så du kan se framför dig vad det är du allra helst vill ha i livet.
Just det… Livet.
För det är det den här kampen handlar om.
Det är din rätt till ett lyckligt liv och det är bara du som ska sätta kraven för den lyckan.

Hur kunde du låta det gå så här långt?

Skriv ner det också.
Hur?
Och vad ska du göra för att komma undan att hamna i samma situation igen, fast med ytterligare 5-10 kilo på kroppen?

Allt jag skriver till er skrivs med kärlek och med en enorm önskan att även du, och just du ska nå dina mål.
Raka sanningar må vara dem som gör ondast, men det är också just dem som kommer stärka dig i slutändan.

Tro på dig själv.
Tro på dig själv.
Tro, på dig själv!

Så här såg det ut för mig medan jag väntade…

Motiverande!

17 november, 2011 @ 07:48

Filmen ville inte bli inbäddad här i bloggen så

>> Klicka här <<

för att se klippet!

En läsare som heter Emma tipsade mig om det här och jag kan säga er att tårarna fullkomligt sprutade när jag såg det. Hon är på utsidan lika glad som jag är på insidan. Vad jag menar är att hon verkligen lever ut sin glädje i sin framarbetade kropp med full energi medan jag bubblar mer på insidan än vad jag gör på utsidan
I mitten av klippet frågar dom vad hon haft till fördel i sin resa och jag vill gärna svara att hennes positivet nog har varit till stor, stor hjälp. Med glad attityd kan de allra tråkigaste saker bli kuliga.

Så här lycklig kan man alltså bli av att överkomma sina rädslor.
Så här lycklig kan man bli av att inse hur stark man är.
Så här lycklig kan man bli av att få känns sig fin.
Så här lycklig kan man alltså bli av att äntligen få känna sig fri.

Starkt!

Dag 12 – Perfekta 21:an

14 november, 2011 @ 21:37

Hade jag lagt upp bilden i morse så hade det kanske stått en annan text i rutan men nu, ikväll, klockan 21.09 får dagen heta ”Det är bara att göra.”

Jag har haft en bra dag utåt sett men inombords har det varit en sörja.
Det har varit en sån där dag när jag tvivlar på mig själv.
En sån där dag då jag bara har lust att kasta in handduken och äta allt.
Träningsvärk i hela kroppen.
Känner efter lite extra.
Håller kanske på att bli sjuk igen?
(Bra ursäkt!)
Ska träna bröst/triceps på kvällen.
Vill inte.
Känner efter lite till.
Jag håller nog på att bli sjuk igen.
(Mycket bra ursäkt!)
Sanna ringer strax efter sex och måste ställa in kvällens träning.
Inombords slåss jublet med det dåliga samvetet.
Latheten i mig slåss med vetskapen om att inget kommer förändras om jag inte tar tag i det själv. Latheten säger: ”Men du är ju redan så fiiin, du behöver väl inte tappa mer!”
Märk väl att detta inte är den friska självkänslan!
Jag tycker om det jag ser i spegeln.
Jag hatar absolut inte mig själv men detta ”Du är ju redan så fiiin…” (sägs med sliskigt, långdraget, elakt stuk) är inte av den goda sorten.
Hoppas ni förstår skillnaden?
Vart var vi?
Jo, just det.
Lathet vs Vetskap.
Lathet vs Samvetskval.
Runtruntruntruntruntrunt…
Skickar sms till min bästa Joy.
”O-pepp… ”, står det.
Fan.

Allt detta sker inne i mig under tiden som jag är på probbet och tack gode ko för att jag probbar på ett gym för en man som kan sitt skit när det kommer till träning, kost och motivation.
Han pratar om sin egen träning och sina egna mål.
Nu har han satt ett till sig själv med samma deadline som han gav mig.
28:e februari.
Han pratade om vikten av att ta sin träning på allvar och om hur ursäkter inte får finnas.
”Bryter du ett ben? Taskigt för dig – ner och kör armar!”
Lite så.
Mitt i hans prat väcks något till liv i mig.
Sakta, sakta börjar jag se lite klarare.
”Om jag alltid gör det jag alltid gjort, kommer jag alltid få det jag alltid fått.”
Dags att göra något åt saken Robine.

Min vikt kommer inte förändras om jag väljer att ligga på latsidan.
Det jag vill förändra kommer förändras när jag tar tag i det.
När jag gör det viktigt.
När jag tar det på allvar.

Där och då bestämde jag mig för att jag visst skulle träna och jag skulle göra det ordentligt. Inget larv. På riktigt!
Mobilen plinga till.
Det var Joy som skickade svar på mitt ”O-pepp…”
”Nej!! Varför?”, skrev hon.
Och jag svarade med ett leende på läpparna: ”Asch… jag vände det!”
YES! Jag vände det!

Tack Hillary för att du ovetandes skakade om den där Lata Jäveln i mig och för att du fick mig att bränna av ett brännande tits´n triceps-pass plus 15 minuter trappmaskin.

Nu är allt tjolahopp igen.
Tjo-la-hopp!

´Nuff said

1 november, 2011 @ 20:37

Klicka här för att hitta fler klockrena texter!

Måste tipsa!

19 september, 2011 @ 12:57

Har redan hunnit fått in lite tips på mitt förra inlägg och bara måste dela med mig av två av länkarna som jag fick av Zara. Det är en blogg som heter Aldrig Vila som drivs av en kille som heter Mikael. Jag har inte hunnit läsa igenom så mycket av hans blogg men det lilla jag sett gillar jag mucho, mucho. Kolla t.ex in dom här två inläggen:

och när jag ändå tipsar om det så måste jag också tipsa om ett favoritinlägg av Sid som går i samma tema och ett av Lina som också är klockers

Nu ska jag fortsätta leta motivation.
Hjälp mig och kommentera med era allra mesta, bästa tips!

Du är en käpp!

17 juni, 2011 @ 16:00

Japp.
Du läste rätt.
Du är en käpp.
En käpp i ett skört hjul som du vill ska rulla framåt men som du av rädsla inte släpper iväg.

Förr var jag kung, drottning, grundare och 100% nyttjare av ursäkter.
Jag har skrivit ett inlägg om det förut men det är värt att tas upp flera gånger.
Detta om varför vi skapar ursäkter till att inte göra ditten och datten är för att vi helt enkelt inte vill göra den.
Det kan handla om rädsla, lathet, ointresse etc.

I frågan om viktnedgång är det nästan uteslutande lathet och rädsla som hindrar oss från att nå dem mål vi vill nå.
Lathet för att det är mycket mer bekvämt att stanna inne. Vanedjur som vi är så är inte rörelsebehovet hos någon som är van vid att vara stillasittande särskilt högt.
Rädsla för att det är läskigt att utmana sig själv och det är ännu läskigare att bränna sina trygga broar. Om jag bestämmer mig för att jag inte kan gå ut och gå för att jag har ont i knäet då kan jag alltid använda mig av det och behöver därför inte gå ut.
Rätt?
Fel!
Ut och gå ändå. Så länge du inte har så ont att du gått till en läkare som uttryckligen förbjudit dig att använda knäet – gå ut och gå ändå. Ganska snart kommer du känna att det där ontet i knät försvinner eller kanske rent av att det faktiskt aldrig var där på riktigt.

Det finns orättvist många skydd för dig att använda också.
För kallt.
För regnigt.
För varmt,
För blåsigt.
För snöigt.
För lite tid.
För lite pengar.
För lite kläder.
För mycket huvudvärk.
För mycket ja-ba-orkar-inte.
För mycket mörker.
För mycket värk.
För mycket TV.
För mycket blablablabla.

Vill du ha förändring?
Vill du nå de mål du satt upp för dig själv?
Är du beredd att göra det som krävs och jobba mot att sluta tycka att allt är ett straff?
Då måste du bestämma dig!

”Om du alltid gör som du alltid har gjort, kommer du alltid få det du alltid har fått.”
Detta är ett ordspråk som används ofta och som jag älskar.
Jag tog hjälp av det i jobbiga, obekväma, fan-jag-vill-inte-vara-här stunder och om du vill att det ska funka på dig med så kommer det göra det.
Du kan inte vänta på att det ska komma till dig.
Du måste VILJA.

För ett och ett halvt år sedan var jag kung, drottning, grundare och 100% nyttjare av ursäkter.
Idag krossar jag dem alla.

No more excuses!

Inga fler ursäkter!

Det finns inga omvägar.

Ingen kommer göra den här resan åt dig.

Ingen.

Det jag skriver låter kanske hårt för många av er men ni ska veta att allt jag säger, säger jag med kärlek och djup förståelse.
Orden är raka och hårda för ibland krävs det att dom är det.
Ibland kan man inte bli klappad medhårs.
Ibland krävs det att någon skakar om en och vågar säga en sanningen.
Jag är glad att jag hade den Någon i mitt liv och att jag tillslut bestämde mig för att inte ta det hon sa som en förolämpning utan som en konstruktiv sanning.
Tack vare henne fick jag upp ögonen för hur olycklig jag egentligen var i min 113 kilos kropp och tack vare alla hårda, raka, kärleksfulla ord kunde jag äntligen släppa taget om min offerroll, ta kommando över mitt eget liv och sluta tycka synd om mig själv.
Tack Duvetvem!

All ni där ute som känner er träffade… Ni ska veta att ni är fantastiska och att ni bara av att ha kikat in här på bloggen har tagit ett steg i rätt riktning för det måste innebära att ni är nyfikna på hur andra har gjort. Det kanske känns omöjligt just nu men jag lovar dig att om du orkar kämpa för dig själv en stund framöver så kommer saker och ting snart flyta på.

Om du undrar något – vad som helst – tveka inte att fråga.
Lämna en kommentar så ska jag besvara din fråga så gott jag kan. Antingen per mail eller i ett inlägg på bloggen.

Stor kram till er alla och ett fan va ni är bra!
KRAM!

Hälsodag med 100 Grymma Dagar!

13 juni, 2011 @ 10:08

Vilken härlig söndag jag hade ihop med Lina, Sid och de fem vinnarna av vår tävling.
Det fanns plats för mycket prat och träning men också frö skratt och tårar – vilka tjejer det var som dök upp igår och vilken styrka dom alla har inom sig. Det läskiga är bara att ta fram den men det hoppas jag att dom alla har fått verktyg att göra nu. Allra viktigast igår var nog träningsdelen där några av tjejerna fick känna på riktigt tung träning. Jag tror minsann dom växte några centimeter under den stunden.

Bild lånad från Jasmin som var med under dagen och filmade/tog kort. Du är en riktig pingla fina du!

Vi öppnade upp dagen med att börja prata om hur man skaffar sig ett överjag och hur man skaffar sig motivation till att nå sina mål. Det är den allra viktigaste biten tycker jag – att få ordning på tankar, känslor och agerande.
Viktnedgång är svårt.
Det handlar om så mycket mer än att bara sluta äta som så många vill påstå. MEN… när man fått tag i sitt överjag och när man letat reda på sina egna verktyg då är det just det man behöver göra… bara sluta äta för mycket - bara sluta äta mer än vad kroppen behöver, sluta tanka i mer bensin än vad som får plats. Och helst av allt röra på sig också!

Det är just precis vad jag ska göra nu.
Plopp är på dagis och jag ska upp till gymmet. Tror det får bli ett benpass faktiskt för det var väldigt länge sen. Ikväll är det jag som formar ett nytt träningsschema för i helgen startar jag på mitt nya jobb och kan inte träna lika fritt som jag gör idag. Det blir min utmaning för dagen!

Bloggtips!

16 maj, 2011 @ 17:06

Min fina vän Jasmin (hihi, ja vän – åh va jag är lycklig som får kalla dig just det. Vän! ♥) skriver som vanligt kanonbra inlägg på sin blogg Vägen är Allt och nu har hon gjort en liten Stressdetox-följetong vilken jag tycker är helt suverän.
Hittills har hon tagit upp punkter såsom:

Jag ska ta mig igenom samtliga punkter för jag tror det kan göra mig väldigt, väldigt gott just nu.
Speciellt ser jag fram emot Måste-Borde-Vill-övningen för jag känner ett starkt behov av att göra en first-things-first lista just nu.

Tack bästa Jasmin-vännen för att du med dina texter sprängde dig in i mitt hjärta
och och du med din person fick mig att tycka ännu mer om dig!

KRAM!

Nu kör vi vidare. Igen!

10 maj, 2011 @ 09:34

Hoppade på mitt kostschema igår och nu känns det kul igen – bra!
Har precis käkat äggfrulle och ska nu svepa i mig min PWO som heter Jack3d och finns att köpa här.

Dagens pass: rygg.
Dagens fokus: …kommer ligga på den här bilden.

Andra ShapeMeUp! bloggar

Kategoriarkiv: Inspiration