Den här videon talar till mig för jag var absolut en av alla människor som var rädd för att vara en bättre version av sig själv och som med rädsla för att misslyckas väljer att aldrig försöka.
Som av blygsamhet aldrig ställer sig längst fram på ett träningspass eller sätter längst fram i klassrummet. Förr tyckte jag inte om dem där ”A-människorna” (ogillar uttrycket, men ni förstår vilka jag menar). Jag tyckte att dom hade sån där jobbig titta-på-mig-attityd, som om dom var bäst och jag var sämst. Det var pga dom som jag inte gick till gymmet eller fortsatte med handbollen t.ex.
Det var för ett par år sedan, efter att ha gått på gruppträning ett tag, som jag insåg att jag inte tycker illa om dem längre…
Jag och en vän började prata om BodyPump och hon sa att hon inte tyckte om att gå på grupp-pass bland annat på grund utav ovanstående titta-på-mig-karaktärer, och att hon får den där känslan av att vara sämre.
Helt plötsligt försvarade jag situationen – men inte genom medhåll, utan med mothugg.
Visst finns det en liten klunga med människor som livnär sig på att känna sig bra och samtidigt trycka ner andra men jag vill ändå tro att majoriteten av alla titta-på-mig-typer bara är modiga människor som vågar ta för sig och vågar säga eller känna att ”Jag är bra!”
Den där känslan som min vän, jag eller du får som säger att du är sämre – den ligger inuti oss. Det är något vi väljer att känna.
A-tjejen längst fram i klassen bryr sig inte ett dugg om vad du gör på passet, hur mycket du svettas eller vilken intensitet du kör i. Hon har fullt upp med sitt.
Hon har fullt upp med att fokusera på rörelsen instruktören visar, och det är hennes fokus och den självsäkerhet som hon utstrålar som får oss osäkra att vackla.
Nä, idag ogillar jag inte titta-på-mig-människorna längre för jag har, utan att jag märkt det, blivit en och med det kommer förståelsen för vad det hela handlar om.
Jag står längst fram i rummet för att se instruktören bättre.
Jag låter när jag tränar för då får jag mer kraft.
Jag bröstar upp mig och tittar på mig själv i spegeln när jag kör styrka inne i hantelrummet – inte för att jag tittar på hur snygg jag är, det handlar bara om att jag vill göra rörelsen rätt!
Idag vågar jag tycka att jag är bra.
Jag vågar säga att jag är grym!
Inte för att jag kan något bättre än någon annan.
Inte för att jag är snyggare, eller starkare än någon annan.
Jag är är grym för att jag hela tiden utmanar mig själv.
Det är där min glädje ligger.
Det är där min belöning ligger.
Förr var jag rädd för att lyckas och jag hade ingen vinnarinstinkt alls.
Nu älskar jag att utmana mig själv och överkomma mina rädslor.
Jag älskar att känna av att jag klarade något jag inte trott jag skulle kunna.
DET är min belöning!
Jag älskar att hela tiden få flytta mina mål längre fram och högre upp.
Jag älskar att jag inte längre är rädd för att säga att jag är bra.
Jag är bra.
Jag är bra!
Om dina ambitioner är att träna och komma i form – var inte rädd för din egen förmåga!
Du har all styrka inom dig, du måste bara våga ta fram den.
Du måste våga tycka att du är bra, kanske till och med bäst!
Du har det inom dig.
”, står det.
