Har suttit och läst igenom min blogg nu ett tag och trillade över det här inlägget som är ett av mina mest lästa inlägg. Jag tycker själv väldigt mycket om det för det visar mig verkligen svart på vitt vad som händer när jag bara sitter still och väntar på att mirakel ska ske. Tack mitt dåtidsjag för att jag tog tag i det och tack mitt idagjag som inte ger upp trots att det känns motigt ibland!
———————————————————-
Åh vad jag önskar att man kunde hitta ”Motivation på burk” bland andra livsmedel i matbutiken.
Skulle inte det vara en väldigt bra affärsidé va?
Små konserver fulla med motivation. ”Ta tre betala för två”.
Men NEJ! Det finns inte.
Jag får minst ett mail/kommentar i veckan från läsare som berättar sin historia och det finns två nyckelrader som binder samman dem alla…
”Jag fattar inte hur jag kunde låta det gå så långt”
”Nu väntar jag bara på att motivationen ska komma, sen ska jag…”
…och det skär i mitt bröst varje gång som jag får säga att den där motivationen du så gärna vill ha - den kommer inte komma av sig själv. Inte för många i alla fall.
Vad som glöms bort medan man väntar på att Motivationen ska komma är att vikten inte står still. Nejnej, medan du väntar kommer vikten med största sannolikhet sträva högre och högre upp. Och DET är sanning.
När sedan Motivationen kommer av sig själv, eller när du sett till att skaffa dig den så kommer din startvikt inte vara X utan ha gått upp och blivit ett XY.
Jag minns när jag plötsligt en dag vägde 80 kilo.
Jag var 18 bast då och med tårar rullandes ner för kinderna tänkte jag:
”Hur kunde jag låta det gå så långt?”
Sen satte jag mig och väntade på Motivationen.
Följande två år gick jag upp till 86 kilo.
Under hösten 2004, 20 år gammal, började jag jobba ihop med en kille som var träningsfreak och som mer än gärna gav mig tips och han ringde mig varje morgon och väckte mig så jag kom ut på morgonpromenader. Den hösten gick jag ner till 77 kilo. Det tog två år för Slumpen och Motivationen att hitta mig.
Två år och sex kilo!
Sen började jag på folkhögskola.
När första terminen var slut, maj 2005, kom jag hem och ställde mig på vågen.
Den visade 90 kilo.
Jag hade gått upp 13 kilo på fem månader och jag tänkte:
”Hur kunde jag låta det gå så långt?”
Sen satte jag mig och väntade på Motivationen.
Igen.
Följande 2 år gick jag upp 15 kilo.
Vintern 2007 vägde jag 105 kilo och jag frågade mig igen…
”Hur kunde jag låta det gå så långt?”
För varje gång jag frågat mig själv detta har jag känt mig mer och mer ledsen och mer och mer uppgiven. Målet hamnade bara längre och längre bort…
Vad jag vill med den här texten är att få dig att förstå att medan du väntar på Motivationen kan den sväva längre och längre bort från dig och ju högre upp vikten klättrar ju svårare känns det sedan att ta itu med den.
Hade jag inte väntat på Motivationen i min 80-kiloskropp så hade jag bara haft en resa på 13 kilo.
Till slut hade jag en viktnedgång på 45 kilo framför mig när jag äntligen skaffat mig den där Motivationen.
Jag tänkte på den aktivt.
Jag gjorde listor på allt som kunde tänkas motivera mig att starta min resa.
Jag skaffade mig verktygen jag behövde och jag skaffade mig stödet från min omgivning.
Du kan gå ner i vikt.
JO, DU KAN VISST!
Du måste bara tro på det.
Du måste bestämma dig för att tro på det och JA, du måste kämpa jävel i början.
Du som hakat på mina och Jasmins utmaningar kanske redan gjort en motivationslista, men om du inte gjort en – gör en! Och inte bara inuti skallen utan printa ner den på papper så du kan se framför dig vad det är du allra helst vill ha i livet.
Just det… Livet.
För det är det den här kampen handlar om.
Det är din rätt till ett lyckligt liv och det är bara du som ska sätta kraven för den lyckan.
Hur kunde du låta det gå så här långt?
Skriv ner det också.
Hur?
Och vad ska du göra för att komma undan att hamna i samma situation igen, fast med ytterligare 5-10 kilo på kroppen?
Allt jag skriver till er skrivs med kärlek och med en enorm önskan att även du, och just du ska nå dina mål.
Raka sanningar må vara dem som gör ondast, men det är också just dem som kommer stärka dig i slutändan.
Tro på dig själv.
Tro på dig själv.
Tro, på dig själv!
Så här såg det ut för mig medan jag väntade…
Som vanligt slår du huvudet på spiken Robine
Mm, man önskar att man hade förstått konsekvenserna av ens icke-handlande från början…
Du är så duktig!!
Så rätt! Kunde inte sagt det bättre själv faktiskt! Jag har själv skaffat motivationen att träna fem dagar i veckan och äta rätt. Gått ned 15 kg och har bara ett par yttepytte kvar innan jag är nöjd. Motivationen får man ständigt jobba på!
Verkligt fint skrivet..! Du är så bra. Tack för att du delar med dig av allt
Riktigt bra inlägg Robine!
Superbra inlägg!
Och motivation…Det handlar ju bara om ”Just Do It”, med eller utan motivation, annars blir det inget av det hela. Och när motivationen försvinner eller man tar sig en dikeskörning, så är det bara att ge sig på’t igen, ingen annan gör det åt en.
Vill bara tacka för ett superbra inlägg! Du har så j*la rätt! Tack, tack, tack!!! =D
Alltså, din kropp på 80kg-bilden… BOMBSHELL…! Dock vacker som en jävla dag på alla bilder. Alltid. Men det är klart att en frisk och glad Bine är den bästa Bine. <3 <3 <3
Tack för det här inlägget och helt rätt tänkt! Man måste skapa sin egen motivation och finns den inte där får man ge sig fan på att träna ändå. Fast jag måste säga att din text ändå höjde min motivation ett snäpp… tack!
hej, fantastiskt skrivet och inspirerande. Min motivation hälsar på ca. varannat år och däremellan så väntar jag……tack för dina ord. Nu ska jag leta reda på min motivation , semestern är slut nu.
stor tumme upp.
Tack för det här inlägget, även fast jag tränar så är min motivation inte på topp, jag gillar min styrketräning men det går inte en dag utan att jag tänker på min vikt, hur tjock jag är, hur jag inte trivs med de kilon jag drar runt på…. jag vet att det bara är jag, jag och ingen annan som kan göra något åt det… Det är dags att göra något nu, inte nästa vecka, inte imorgon….utan idag! =) Tack ännu en gång för så bra ord…
Tack!
Jag försöka, eller nä jag SKA ha ihjäl min månadsjävul även fast den är ganska trygg och söt..
Den där platta magen jag hade innan ungarna kommer liksom inte som ett brev på posten, dags att köra hårt och länge. *grrr*
Skaffa en blogg så människor kan se om man planerar en paus kanske vore bra, lite extra smällar på käften liksom..
En blogg är kan vara ett kanonbra verktyg, tycker absolut du ska skaffa en
TACK! Detta va precis vad jag behövde läsa för att få arslet ur vagnen och ta tag i mig själv (igen)! Motivationen finns, hur det ska gå till finns oxå. Men sen har det fallit på att jag börjar halvhjärtat och inte orkar köra på för fullt och sen blir arg på mig själv etc. Men nu jäklar! Jag har bara ett liv och en kropp! Det är MITT ansvar att ta hand om MIG! Ingen annan kan kämpa MIN fajt, bara jag själv! Och nu ska jag baske mig göra det!
Helt rätt och WOOHOOOO för dig!!!
Hoppas du vill titta in fler gånger så jag får höra hur det går för dig!
Vilket underbart klarsynt inlägg. Jag har inte tänkt på det sättet förut men det är så sant.
För övrigt är du sjukt snygg! Kämpa på i alla uppför- och nedförsbackar. Kram
Jamen preciiiis! Klok du!
Grymt imponerad av dig!
Gud så RÄTT du har!! Jag har nyss konstaterat att jag tappat min motivation….men nu skall jag BANNE mig inte vänta på den. Jag skall köra igång igen, UTAN den!!
TACK!!
PS Jag länkar hit (hoppas det är ok)…tror det finns fler som behöver en spark därbak!
Sådärja!!!
Härlig ton och härliga ord – skriv gärna igen och berätta hur det går för dig. ÄLSKAR när människor når dit dom vill och blir fyllda av den där känslan:
Stor kram och PEPP!
Självklart får du länka, bara kul!
Vilket INLÄGG !!!
hoppas det går bra att länka hit vet en hel del som ”borde” läsa dina ord.
Absolut! Bara att länka på
VÄLRDENS BÄSTA INLÄGG!!! du skriver så otroligt bra och jag kollar på detta inlägget varje dag. tack för att du skrev det (= du har verkligen hjälpt mig att komma igång och förändra mitt tankesätt, äntligen har man slutat vara ett offer och insett att bara jag kan ändra på saker i mitt liv (= ingen annan!! gör JAG jobbet? Yes ! =D tusen miljoner till dig, du är super duktig =D
ÅÅÅHH ARRRRRG!!! Nu fan får det vara nog, nu ska jag ta tg i det på riktigt!
Yes!!
Du är bara så fantastisk inspirerande! Önskar den här bloggen fanns då jag var överviktig och bara satt och väntade. Jag lyckades dock själv tillslut hitta motivationen men det tog många år
visst faller jag dit emellanåt men då är jag snabb på att återställa problemet innan det går för långt, så jag vågar väl påstå att motivationen har jag lätt att plocka fram när den behövs, för tjock tänker jag inte bli igen 
och med din inspirerande blogg är jag säker på att det inte kommer hända 
Robine, du e bara UNDERBAR!!!
Jag blir ju alldeles generad här
Tack!
Generad behöver du inte bli, jag e bara en tjockis som kom igång å träna för 4 veckor sen, går dock bara på pass. Har inte vågat mig ut i gymmet än å tycker de är rätt trist i gymmet! Måste ta tag i kosten med men de kommer. Blir hur som jävligt inspirerad av din blogg och tycker du e underbar
Du är så jävla grym! Inte bara en fighter av rang, utan du kan verkligen få ner på print precis vad det handlar om. På ett rakt, öppet, naket och ärligt sätt. Igenkänningsfaktorn är hög.
Så sant det du skriver.
Dag 13 idag, kör så det ryker så du vinner hela klabbet. Du kommer bli en grym PT om det det är det du vill syssla med.
Pingback: Slut på den långa väntan | Matprat
Pingback: Jag kan, jag vill, jag ska! | Soffliggarens guide till formen | ShapeMeUp!
Det här var något av det bästa jag någonsin läst! Din text gav mig både hopp och snytingar och nu känner jag mig fullständigt omskakad, över mig själv och mitt beteende och mina många års väntan.
Vad BRA att du tog kontrollen. Det har jag också gjort nu och det känns underbart. När jag läst klart ditt inlägg igår, så tog jag tag i mig själv, fick ordning på min mat- och träningsplanering, fräschade upp min egen blogg och grät några tårar för att jag är arbetslös och inte har råd med gymkort.
Sen kom jag på att man kanske kan hjälpa till på gymet och få träna i stället för lön. Så idag har jag skickat en intresseanmälan till Friskis & svettis om det. Hoppas det går vägen.
Tills dess är jag redan igång och tränar hemma på golvet och nu ler jag när jag börjar svettas. Mitt gamla jag hade undvikit sånt.
Det känns underbart att var en sån som GÖR i stället för en som bara DRÖMMER
Tack Tack Tack för att du skriver så bra och delar med dig av dina insikter på ett så klokt och insiktsfullt sätt.
Jättestora tummar upp för dig och ett brett leende ger jag dig tillbaka!!
Vilken härlig respons – det är ju just det här jag vill få fram i alla som läser.
Tack för dina ord och tack för att du gör dig själv lycklig
KRAM!
Det där sista du skrev om att tro på sig själv är verkligen så viktigt att det är värt att skriva tre gånger… Och så svårt…
Ett jättebra inlägg och en underbar bildserie!
Härligt inlägg!! Man känner verkligen igen sig! För mig var det en flytt på 70 mil som behövdes innan jag tog tag i min vikt! Kan vara bra med miljöombyte;-) Det är så roligt att få se förebilder och sen se hur det ser ut nu! Såå otroligt häftigt!!! Fortsätt inspirera!! Kram!!!
Vilka framsteg du gjort!! Det gäller verkligen att bestämma sig – om och om igen – och hålla fast vid det hela tiden.
Oj vilken tankeställare jag fick……. jag som ständigt väntar på motivationen och skyller på den hela tiden, att jag inte kommer igång med min viktminskning för att jag inte har nån motivation….. man ska väl bara göra det helt enkelt, fast enkelt är det ju inte….. ja, hur kunde jag låta det gå så långt????????
Hej och tack för en kanon blogg! Du skriver många bra saker. Jag VET med säkerhet att du kommer stå på scenen en vacker dag och ”kicka ass” med resten. Du har en jäkla karaktär och envishet så det lär inte blir några probs. Själv har jag tampats med viktproblem fast åt andra hållet. Jag har gener som gör det svårt för mig att gå upp.. Ja ja det kanske låter som lyxproblem MEN inte om man har fått höra allt från spink, aneroxia offer, mager, pinne hela sitt liv. Har kämpat och tränat hårt för att bygga, stundtals känt mig riktigt nöjd för att i nästa stund rasera helt för att någon tycker det helt OK att kommentera min viktk bara för att jag är smal. INTE ok!!! Det sårar det med. Folk ska inte lägga sig i hur andra ser ut utan peppa och stötta istället. Nu bryr jag mig inte längre, utan har kämpat mig upp till dit jag är nu och är för första gången nöjd och stolt. Ska tävla i juni i Body fitness, något jag ADLRIG trodde då jag har haft super super svårt att bygga muskler. SÅ JAG VET att du KOMMER FIXA DET MED!!! Du är grym och en inspiration för många. Keep up the good work, kanske ses vi på scen en dag!
Jag sitter här med min stora mage och feta lår och skrattar högt åt din fantastiska text,just för att jag känner igen mig så väl. har äntligen – efter låååång väntan – börjat ta tag i min vikt , det ska gå och jag fick sån kick av att läsa din blogg. du skriver helt fantastiskt underbart, verkligen. jag är så otroligt stolt över dig och den resa du har gjort. jag har en lång resa kvar, men jag är förväntansfull och ser fram emot det massor
var rädd om dig fina du och ha det så bra.
Tack, tack, tack, för ett otroligt inspirerande inlägg. Tack!
Ett helt fantastiskt bra inlägg!! Så sant! Tack för strålande inspiration!
Helt sjukt bra jobbat! Och ännu sjukare är det att jag hade som start vikt 112,5 kg!!! Idag väger jag tyvärr 85kg, efter att ha gått upp 5kg igen efter tappad motivation, men ni på Shape Me Up är guld värda!! Jag hittade den igen idag! Det är inte försent! Och tack för att ni finns och berättar, så att sådana som jag förstår, ännu en gång, att vi inte är själva! Tack för en inspirerande blogg!
Superbra inlägg!!
Oxå tänkt hur har jag låtit det gå så här långt..
Men har kommit gång väldigt bra men träning stolt över mig sj, men nu ska bara maten hänga med oxå..
Pingback: Knåda en deg « Linda Jsson
Pingback: Att orka hålla fast | Värsta feta bloggen – I dare you to quit | ShapeMeUp!
Slutade du röka samtidigt som när du började gå ner i vikt?
Jag slutade röka innan jag startade min viktresa eftersom jag blev gravid och fick barn
Gick du upp i vikt när du slutade röka?
Ja, det gjorde jag men sen växte det ju ett barn i mig
Om du undrar ifall jag använde mat som substitut för cigaretter så: nej. Jag märkte knappt att jag slutat röka 
Alltså, tänk om jag hittat din blogg för ett år sedan, då hade jag inte suttit här nu, med 43,5kg kvar att gå ner (tog tag i saken och har hittills gått ner 3,5kg) utan kanske bara 30kg. Hade jag tagit tag i den när sonen kom och jag gick ner i vikt tack vare graviditeten hade jag hafr 24kg till mål, absolut överskådligt. Men icke jag väntade på motivationen, men när vågen stod på 119(!!!) då fick det vara nog, 120gränsen skulle banne mig inte nås. Vilket den inte heller gjorde, JAG tog tag i MITT liv och tog ansvar över MINA handlingar. Det finns inte ens en graviditet att skylla på då jag innan jag blev gravid vägde ca8kg mer än när jag kom hem från BB. Du har helt enkelt så jävla rätt i det du säger!
Skrev om din blogg idag, kan man säga. Fann den medan jag satt och letade inspiration till min egen text! HooYaH!!! Bra jobbet och FANTASTISKT skrivet!
WOW, vilken förändring du har gjort! Bra jobbat
När jag påbörjade min resa (alldeles för sent) så insåg jag ganska snabbt att det fanns inte tid att vänta på någon motivation som skulle komma av sig själv. Som överviktig är det jobbigt att röra på dig och därför måste man tvinga sig till det..
Men det finns något annat som kan ge dig motivation och det är genom att bli inspirerad av såna som du, som har gått ner i vikt och lyckats så jävla bra på egen hand. Det är när man ser dessa människor som hoppet om att en själv kommer lyckas aldrig försvinner
Kram på dig
Jag har gjort precis samma sak som du gjorde, väntat och väntat på motivationen/det rätta tillfället/att jag ska ha ork över/att jag ska vara starkare mentalt. Fick en chock när jag köpte en våg veckan innan jul och den visade på 105 kilo när jag provade den! För ca ett år sedan vägde jag 90 kg. 2001 vägde jag 65 kg. När jag var höggravid 1996 vägde jag 95 kg, då hade jag gått upp ca 27-28 kg under graviditeten. Men vägde alltså ändå mindre än jag gör nu… Hur kunde jag låta det gå så långt?
Hoppas nu att jag ska kunna göra som du gjorde, äntligen ta tag i det och vända viktresan till en nedåtgående kurva. Tog med mig en vän till en träningsanläggning i går (för att våga gå dit) och har nu tid inbokad med en instruktör i morgon och träningskortet är inköpt. Önskade mig träningsbyxor i julklapp och fick det. Har letat fram recept på billig smalmat. Är inställd på att min viktnedgång inte kommer att klaras av på några månader.
Tack för inspirationen, ska kolla vidare på din blogg!
Pingback: Inspiration till tusen! | Syrliga Karameller