Ni har fått min historia i bokstavsform men inte hela berättelsen i bilder.
Inte ens ni som följt med sen förra bloggen har sett dem så jag hoppas att det här inlägget kommer uppskattas.
Bilderna löper från 2007 fram till nu.
Jag vägde runt 70-80 när jag var 16-21 år.
Efter att ha bott på en folkhögskola 2005 gick jag upp 13 kilo på bara några månader och vågen visade 90 kg.
Vintervåren 2006 hade jag tappat några av dem kilona. Jag köpte ett gymkort och gjorde några halvdana försök att gå ner i vikt. Vågen visade dock aldrig mindre än 80,4.
Kortet lades på hyllan för att samla damm och vikten fortsatte pendla, uppåt mer än neråt.
2007 -efter ett sommarjobb inom äldrevården där jag spenderade många ensamma kvällar hade jag gått upp till över 90 kilo igen. Jag blev snart arbetslös och mådde väldigt dåligt.
Jag satt bara inne.
Spelade dataspel.
Åt.
Åt.
Och åt.
Den 28 december 2007 får jag veta att jag är gravid.
Jag väger 105 kilo.
Graviditeten skall snart visa sig vara allt annat än lätt och jag får svår foglossning redan i vecka 14.
Några veckor senare får jag väldigt ont i magen och Daniel släpar iväg mig till sjukhuset.
Väl där görs ett ultraljud och man hittar inte mindre än två cystor i min vänstra äggstock. Den ena mäter 9×10 cm och den andra 5×6 cm. Dom gör väldigt ont. Läkarna vill inte operera mig än för de ligger för nära livmodern. Jag får vänta till december och går med cystorna under hela graviditeten.
I vecka 32 kan jag inte röra mig.
Daniel får hjälpa mig att duscha.
Han får hjälpa mig upp och ner ur sängen.
Han får knyta mina skor.
Han får göra allt hemma.
Jag mår skit.
I början på september får jag en låsning i ryggen och åker ambulans in till sjukhuset där jag får stanna två dygn.
En vecka senare sätter mina värkar igång och en miljard timmar senare är Lo född.
Första promenaden efter förlossningen gick vi ett varv runt kvarteret.
Det tog väldigt lång tid.
Jag kunde inte gå för mina muskler var för svaga för att hålla upp min kroppstyngd.
Det kändes inte bra.
Inte bra alls!
Men… med ett nytt litet liv att ta hand om kände jag mig motiverad på ett sätt jag aldrig gjort förut.
Jag skulle lyckas gå ner mina kilon och jag skulle göra det för henne likväl som för mig själv.
Hon skulle få en mamma som orkar leka kull och som inte gömmer sig i vassen på badstranden.
Hon skulle få en aktiv mamma som inte bara kan tycka om sig själv utan som dessutom var stolt över sig själv.
Det första slutmål jag satte upp var 77 kilo – vikten jag låg på innan jag flyttade till folkhögskolan och allt skenade iväg.
Idag är jag tre kilo från det målet och det känns underbart!!
Men jag är inte klar då.
Allt eftersom den här resan rullade på ville jag utmana mig själv ännu lite mer och satte målet på 67 kilo – den drömvikt jag haft sen jag var 15 år gammal.
Det är min utmaing och jag ska fixa den.
Det ska jag bara.
You just watch me…
Om alla var lika drivna som du skulle alla vara framgångsrika! Lyckliga!
Tack fina!!!
jag säger bara WOW fan va grymm du är =) du har verkligen inspererat mej till att kämpa och inte ge upp mitt mål och drömm om att gå ner till runt 70Kg.väger idag 97,7 kg,har diabetes typ 2 , högt kolestreol,psykiskt och fysisk ohälsa,och har nu efter alla dessa år insett allvaret i det hela,så nu har jag köpt gymkort , simmar och går på gym så mycket som möjligt,har gått ner lite i vikt o minskat i cm,..och ha dej som insperation källa gör att jag verkligen vill fortätta kämpa vidare för att nå mitt mål på 70kg och få bättre hälsa…
//Monia
Underbart att höra Monia!
Det är så synd att vi som regel blir med sporrade pga utseende och inte hälsan – när det är den vi borde vara mest rädda om.
Om du vill så kan det vara till stor hjälp att skaffa sig kunskap om just varför du ska göra dom saker som du ombes göra – det kan kanske motivera dig mer?
Du verkar på god väg redan och det är KANON, fortsätt så och viktigast av allt – TRO PÅ DIG SJÄLV!!
Kram!
Robine
Woho du är så snygg på -30bilden. Och med det vill jag inte säga att du var ful när du vägde mer, men du ser så ledsen ut i ögonen på många av bilderna. Sista bilden lyser det om dig!
(Och ja, tack vare lite läsning i din blogg igår så sänkte jag min tid på löpbandet med en minut idag.. Bara 6 min kvar till min mål-tid som jag ska ha uppnått i april!)
Kram och sov gott!
GRYMT GJORT!! Heja dig!!
Kan inte säga det nog ofta… jag blir så sätans glad när jag får höra att jag lyckas inspirera andra. TACK för det Kajsa!!
Så otroligt kul att läsa och se detta! Du är megagrym!
DU kan va grym!!
Oj vilken resa du gjort (gör!)!
Hej!
Fru S från Vmb här!
Vilken inspiration du är! Jag har också alldeles för många kilon att släpa på. Nu ska jag ku föda om ett tag men efter det så ska jag ner!
Du är en stjärna!!!
Jag sitter och gapar! WOW! Du är en inspiration för alla! Nu ska jag också börja läsa din blogg (första gången jag hittar hit). Jag är otroligt imponerad!
Så duktig du är! Man blir så pepp av att se andra som lyckas =)
wow!!! du är så bra! Grymt bra jobbat. Allt är bara så kul att läsa! Hela högerspalten med vad du gör mm. Vilken förvandling. Så kul att du mår så bra. Jag läste mycket i din blogg när du startade för ungefär ett år sen för att sedan bli dåkig på att uppdatera mig men ett par gånger på vägen har det skett.
Fortsatt lycka till med alla dina drömmar och mål. Du kan fixa allt du vill, DET har DU verkligen bevisat!!!
/lolenona_84(vmb)
Fyfan vad du är duktig! Och tänk vad roligt det är att se på bilderna att det verkligen har hänt något, för ibland hinner hjärnan inte med i viktminskningen. Men herregud vilken inspirationskälla du är!
Helt sjukt vad jag älskar din blogg..min vän tipsade mig som hade träffat dig nånstans..hm..
Men i vilket fall som helst SLUTA ALDRIG BLOGGA! du inspirerar och jag bara älskar att följa din blogg och känna motivationen slita i benen!
Bra jobbat Robine!!
Wow va glad jag blir, va kul att du gillar den så mycket!!
Jag har inga som helst planer på att sluta blogga.
Spännande med vännen… undrar vem det kan ha varit? Hmm…
Vilken kämpe! Jag är så imponerad! Grattis och lycka till i framtiden.
Kram
Vilken resa du gjort hittills! Och vilken graviditet… Sitter här och är extremt tacksam över att jag hittills inte drabbats av en enda krämpa *ta i trä* Är i vecka 21 och försöker leva så vanligt och normalt som möjligt. Lite nojjig över att gå upp alldeles för mycket i vikt dock… Men att läsa din berättelse och se dina bilder gör mig peppad redan nu för att till sommaren ta tag i vikten igen, oavsett om jag går upp sju eller sjutton kilo. Då ska minsann graviditetskilon och alla andra kilon bort!
Ja, helt otroligt hur graviditeter kan vara så väldigt olika. Finns t.ex. ingenting som säger att min nästa graviditet skulle vara lisadan… men itne sjutton är jag så sugen på att göra det igen. Någonsin!
Jag gick upp 16 kilo under min gravve.
Passade på att ”äta för två” vilket jag i efterhand önskat att jag inte gjort, jag litade lite för mycket på att jag skulle amma bort alla extrakilon men så blev det ju inte – jag unde knappt amma alls och fick lov att sluta helt efter ca 6 veckor. Tokigt.
Menmen… allt blev ju tjolahopp tillslut
Stor kram!
WOW vilken resa du har gjort!! Känner precis igen sig hur det känns när man har nått sin bristningsgräns för längesedan!! Själv vill och ska jag gå ner ca 40 kg!! Jag har stort stöd och hjälp av viktväktarna och har nu gått ner 4 kilo så en liten bit på vägen!! Började träna denna veckan och allt känns underbart!! Kommer lätt följa din blogg!! Allt beröm till dig!!!
Faan vad du e bra!!
Tack ska du ha!!
<3
Hej tycker det är roligt att jag hittade hit
speciellt eftersom jag startade min egen resa den 1 jan 2012 och med samma startvikt som dig. Mitt mål är att gå ner 40 kg i år men långsiktigt ska jag gå ner 52 kg. Otroligt inspirerande att läsa om din resa då jag nyss påbörjat min 
Vilket häftigt mål Linn!! Stort heja och också ett tack